SAOL
publicerad: 2015
bosnier
bosni·er
[bås´ni‑]
substantiv
~n; pl. ~ • mansperson från Bosnien
Singular | |
---|---|
en bosnier | obestämd form |
en bosniers | obestämd form genitiv |
bosniern | bestämd form |
bosnierns | bestämd form genitiv |
Plural | |
bosnier | obestämd form |
bosniers | obestämd form genitiv |
bosnierna | bestämd form |
bosniernas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1921
BOSNIER bos4nier, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[afledn. af BOSNIEN]
person som är bosatt i l. bördig från Bosnien. Ålund (o. Thunman) Hellwald o. Beck Turkiet 349 (1878).
Anm. I samma bet. som bosnier användes i ä. tid äfv. bosnes [jfr ALBANES]. Albaneser, Circasser, Bosneser. Rålamb Constantin. resa 57 (1658, 1679). Ss. adj. till bosnier l. BOSNIEN användes bosnisk. De bosniska kristne. SvT 1852, nr 189, s. 2. Härtill: bosniska, f., bosnisk kvinna.