SAOL

publicerad: 2015  

brasilian

brasili·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er • mans­person från Brasilien

Singular
en brasilian	obestämd form
en brasilians	obestämd form genitiv
brasilianen	bestämd form
brasilianens	bestämd form genitiv
Plural
brasilianer	obestämd form
brasilianers	obestämd form genitiv
brasilianerna	bestämd form
brasilianernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

brasilian brasilianen brasilianer

brasili·an·en

substantiv

brasilia´n

● brasilianare

belagt sedan 1626; till Brasilien, bildat till bresilja, benämning på en ärt­växt med röd ved

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

BRASILIEN brasi4lien, i Sveal. äfv. 0302, n.

Etymologi

[af namnet på det i Brasilien växande bresiljeträdet Cæsalpinia echinata Lam. (se BRESILJA)]

namn på ett land i Sydamerika.

Ssgr: A: BRASIL-KAFFE. brasilianskt kaffe. Småkaféerna med .. (sitt) mer eller mindre cikoriablandade brasilkaffe. Lundin N. Sthm 89 (1887).

B: BRASILIE-FARARE. särsk. om fartyg som seglar på Brasilien. Allm. journ. 1814, nr 75, s. 2. —

-TRÄ, -TRÄD, se under BRESILJA.

C (†): BRASILIEN-TRÄ, se under BRESILJA.

Afledn.: BRASILIAN, m. [med afs. på bildningen jfr AMERIKAN] invånare i Brasilien l. person som härstammar från Brasilien. Schroderus Uss. I 1 b (1626). —

BRASILIANARE, m. [jfr AMERIKANARE] brasilian. Skogman Eug. 1: 25 (1854). —

BRASILIANSK. adj. till BRASILIAN l. BRASILIEN. Schroderus Uss. B 4 b (1626). Endast den sämre sorten (kaffebönor) går i handeln under namn av ”brasilianskt kaffe”, därav detta kaffes dåliga rykte. Verd. 1888, s. 248. särsk. (numera föga br.) i uttr. brasiliansk nöt, paranöt. SvT 1852, nr 27, s. 4. Jönsson Gagnv. 134 (1910). —

BRASILIANSKA, f. brasiliansk kvinna. Weste (1807). —

BRASILISK, adj. (numera knappast br.) brasiliansk. Brasiliska kusten. Ekeberg Ostind. r. 32 (1770, 1773). Det Brasiliska trädet Kautschuk. Regnér Första begr. 2: 132 (1807).

Till SAOB