SAOL

publicerad: 2015  

buskig

busk·­ig adjektiv ~t ~a • buskiga ögon­bryn

Positiv
en buskig + substantiv
ett buskigt + substantiv
den/det/de buskiga + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de buskigare + substantiv
Superlativ
är buskigast
den/det/de buskigaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

buskig buskigt buskiga

busk·ig

adjektiv

bus`kig

● full av buskar

terrängen var buskig och svår­forcerad

○ vanligen bildligt som har buskliknande ut­seende särsk. om hår­ansamling

JFR vildvuxen

buskiga ögon­bryn

belagt sedan ca 1580

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

BUSKIG bus3kig2, adj. -are. adv. -T; förr äfv. BUSKOT, adj.; n. o. adv. =.

Ordformer

(-ig 1640 osv. -ug 1732. -og 1741. -ot(t) 1580—1734)

Etymologi

[afledn. till BUSKE, sbst.2]

1) till BUSKE, sbst.2 1 o. 2: som har form af l. likhet med en buske, buskaktig, buskartad, tätt förgrenad, yfvig, tofvig. Buskiga ögonbryn, mustascher. Buskigt hår. VocLib. (c. 1580). Skulle de utsatte plantorne härigenom (dvs. gm skärning) icke blifva nog buskige och täte. Gadd Landtsk. 2: 120 (1775).

2) till BUSKE, sbst.2 1 (l. 3): som är bevuxen med l. utgöres af buskar l. buskartade träd, buskbevuxen, buskrik, snårig; förr äfv.: skogig, lummig. Linc. (1640). Bemälte Land (Siam), (som .. är fulle bärgigt och buskigt). Schouten Siam 2 (1675). Landet (fick) et annat utseende, och blef buskigt. Linné Sk. 304 (1751). Fallande fick du din graf här i den buskiga park. Tranér Anyta 56 (1826). De buskiga hedarne och kullarne aflösas efter hand af djupa skogar och fjäll. GHT 1896, nr 8 B, s. 1. jfr TAGG-BUSKIG m. fl.

3) (i vitter stil) till BUSKE, sbst.2 2: buskprydd. Androgei buskiga hjelm. Adlerbeth Æn. 40 (1804).

Afledn.: BUSKIGHET, r. l. f. till 1 l. 2.

Till SAOB