SAOL

SO

publicerad: 2021  

bylta ihop byltade byltat

verb

bylta iho´p

● ordna till ett bylte

JFR bylta in, bylta på

någon byltar ihop något

hon byltade snabbt ihop sina till­hörigheter och gav sig iväg

belagt sedan 1682; till bylte

bylta ihophopbyltande, hopbyltning

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

BYLTA byl3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BYLT, sbst.1

Etymologi

[till BYLTE]

(föga br. utom i särsk. förb.) rulla l. bunta ihop till ett bylte, göra ett bylte af (ngt); förr äfv.: packa (för en resa). Kling Spect. S 1 b (1735). Här inpackas och Byltas (för hemresan). CAEhrensvärd Brev 2: 421 (1800).

Särsk. förb.: BYLTA AF10 4. (hvard.) motsatt: bylta på (i sht i bet. 2). Nordforss (1805). —

BYLTA IHOP10 04, äfv. HOP4. samla l. bunta ihop i ett bylte l. bylten. Sylvius Curtius 430 (1682). Sängkläderna byltas hastigt ihop. Beskow SvBarn 33 (1896). jfr HOPBYLTA. —

BYLTA IN10 4. packa in l. svepa in så att ngn l. ngt liknar ett bylte; äfv. refl. Nordforss (1805). Efter du byltat så väl in dig. Carlén Skuggsp. 1: 218 (1861, 1865). jfr INBYLTA. —

BYLTA PÅ10 4. jfr PÅBYLTA.

1) (föga br.) belasta (ngn) med bylten. Schenberg (1739).

2) (hvard.) kläda på (ngn) så mycket att han liknar ett bylte; ofta refl. Lind (1749). BiblJäg. 4: 20 (1897).

Till SAOB