SAOL

publicerad: 2015  

celest

cel·­est [‑es´t] adjektiv; n. ~, ~a • som har att göra med himla­kropparna: ​celest mekanik

Positiv
en celest + substantiv
ett celest + substantiv
den/det/de celesta + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

celest neutrum celest, bestämd form och plural celesta

cel·est

adjektiv

celes´t

● som har att göra med eller hör till himla­valvet

den klassiska celesta mekaniken; Galileis celesta observationer

belagt sedan 1840; av lat. cæles´tis 'himmelsk', till cæ´lum 'himmel'

Till SO

SAOB

publicerad: 1903  

CELEST seläs4t, adj.

Etymologi

[jfr t. cölest, ä. eng. celest, eng. celestial, fr. céleste, af lat. cælestis, himmelsk, af cælum, himmel]

1) i sht astr. som hör till l. rör stjärnhvalfvet l. himlarymden; jfr HIMMELSK samt TERRESTER. Ett valdt ställes terrestra meridian, hvilken .. alltid ligger midt under den förut determinerade celesta meridianen. Cronstrand Astr. 1: 5 (1840). Den celesta fysiken. L. A. Forssman i UVTF 10: 41 (1874). Att fotografera ”celesta” föremål. Lundin N. Sthm 371 (1888). Gravitationsastronomi eller Celest Mekanik. Dunér Astr. 147 (1899; öfverskrift).

2) (mindre br.) himmelsk, öfversinnlig, öfverjordisk; himla- l. himmel- l. himmels-. Ett sträfvande ”efter himmelskt och jordiskt tillika — af cælest sentiment och tillika ren natur”. C. J. L. Almqvist i Biogr. lex. 1: 138 (1835). Coelesta scener (som framställas af målare). Dens. Tre fruar 3: 49 (1843).

Till SAOB