SAOL

publicerad: 2015  

centralism

centr·­al·­ism [‑is´m] substantiv ~en • strävan efter el. system med centralisering

Singular
en centralism	obestämd form
en centralisms	obestämd form genitiv
centralismen	bestämd form
centralismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

centralism centralismen

centr·al·ism·en

substantiv

centralis´m

● tendens till centralisering spontan el. med­vetet under­stödd; spec. med ideologisk motivering

partiets idé­arv av centralism och tro på det starka sam­hället

belagt sedan 1897

Till SO

SAOB

publicerad: 1904  

CENTRALISM sän1tralis4m, r.; best. -en.

Etymologi

[jfr t. zentralismus, eng. centralism, fr. centralisme]

sträfvan efter centralisation (i politiskt, administrativt osv. hänseende); centralisation ss. (politisk) princip l. åskådning. Den nye ministerpresidenten (i Österrike) .. hade .. förutsättningar att slå en brygga mellan de motsatta (politiska) strömningarna (i Bömen) och förmedla mellan centralism och avtonomi. GHT 1897, nr 291 B, s. 2.

Till SAOB