SAOL

publicerad: 2015  

chaufför

chauff·­ör [∫åfö´r] substantiv ~en ~er ​ – I sammansättn. chaufförs-.

Singular
en chaufför	obestämd form
en chaufförs	obestämd form genitiv
chauffören	bestämd form
chaufförens	bestämd form genitiv
Plural
chaufförer	obestämd form
chaufförers	obestämd form genitiv
chaufförerna	bestämd form
chaufförernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

chaufför chauffören chaufförer

chauff·ör·en

substantiv

[∫åfö´r] äv. [∫afö´r]

● (titel för) person som yrkes­mässigt kör bil eller buss

taxichaufför

chauffören på bussen var käck och hjälpsam; nu­mera är det inte många som kan kosta på sig egen chaufför

○ någon gång äv. om icke yrkes­mässig bil­förare

när de hade druckit vin fick sonen rycka in som chaufför

belagt sedan 1901; av franska chauffeur 'eldare; chaufför', till chauffer 'värma; elda'; till lat. calefac´ere 'göra varm'; jfr ur­sprung till echaufferad, kalfaktor

Till SO

SAOB

publicerad: 1904  

CHAUFFÖR ʃåfö4r, äfv. ʃoʃ-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.

Etymologi

[af fr. chauffeur, eldare vid ångmaskin, chaufför, vbalsbst. till chauffer, värma, uppelda, af vulgärlat. *calefare, af lat. calefacere, göra varm (jfr KALFAKTOR); jfr ECHAUFFERA]

maskinist l. eldare på en automobil. AB 1901, nr 151, s. 2. Tidn. f. idr. 1903, s. 247.

Till SAOB