SAOL
publicerad: 2015
cotangent
co|tang·ent
[ko`‑]
substantiv
~en ~er • tangenten för en vinkels komplementvinkel; till tangent 3
| Singular | |
|---|---|
| en cotangent | obestämd form |
| en cotangents | obestämd form genitiv |
| cotangenten | bestämd form |
| cotangentens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| cotangenter | obestämd form |
| cotangenters | obestämd form genitiv |
| cotangenterna | bestämd form |
| cotangenternas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på cotangent i SO gav inga svar.
Menade du:
cotangens
kontingent
pianotangent
orgeltangent
piltangent
skifttangent
Menade du:
cotangens
kontingent
pianotangent
orgeltangent
piltangent
skifttangent
SAOB
publicerad: 1937
KOTANGENT kω3~tanjän2t l. -aŋg-, äv. -ang- (kotannjä´nnt Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. (vid förkortning alltid) skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kotangente, f., eng. contangent, fr. cotangente, f.; av nylat. cotangens (gen. -entis), elliptisk bildning till complementi tangens, komplementets tangent]
trigonom. tangenten för en given vinkels l. båges komplement; i skrift ofta förkortat cot. Strömer Trig. 8 (1749). SvUppslB 28: 274 (1936).