SAOL

publicerad: 2015  

croupier

croupi·­er [kropje´] substantiv ~n el. ~en [kropje´n]; pl. ~er • spel­ledare vid roulett­bord

Singular
en croupier	obestämd form
en croupiers	obestämd form genitiv
croupiern (croupieren)	bestämd form
croupierns (croupierens)	bestämd form genitiv
Plural
croupierer	obestämd form
croupierers	obestämd form genitiv
croupiererna	bestämd form
croupierernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

croupier croupiern el. croupieren, plural croupierer

substantiv

[kropje´]

● person som leder och an­svarar för spel och in­satser i spelbank särsk. vid roulette­bord

belagt sedan ca 1780; av franska croupier med samma betydelse, eg. 'ngn som sitter bak­om', till croupe 'kors­rygg (på häst)'

Till SO

SAOB

publicerad: 1938  

KRUPIÉ krup1ie4 l. krɯ1-, m.; best. -n l. -en; pl. -er; äv. KRUPIÄR -ä4r l. -æ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(croupier c. 1780—1931. krupié 1889 osv. krupier 1920. krupiär 1889—1932)

Etymologi

[av fr. croupier, eg.: person som rider bakpå hästens länd; avledn. av croupe (se KRUPPA)]

medhjälpare åt den som håller spelbank; vid en spelbank anställd person med uppgift att insamla bankens vinster o. utbetala dess förluster. Pfeiffer 89 (1837). Krupierns lilla kratta, som skjuter till honom hans vinst. Jensen Carlé Spel. 85 (1920). Serner MCollet 177 (1932). — särsk. (förr) i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 40 (c. 1780). Lindskog Spelb. 242 (1847).

Avledn.: KRUPIERA, v. (croupiera) (†) fungera ss. krupié i faraospel. Tersmeden Mem. 1: 70 (c. 1780).

Till SAOB