SAOL

publicerad: 2015  

cyankalium

cyan|­kali·­um [‑ka´li‑ el. ‑ka`li‑] substantiv ~et el. ‑kaliet el. ~ • ett giftigt ämne

Singular
ett cyankalium	obestämd form
ett cyankaliums	obestämd form genitiv
cyankaliumet (cyankaliet, cyankalium)	bestämd form
cyankaliumets (cyankaliets, cyankaliums)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

cyankalium cyankaliet el. cyankalium el. cyankaliumet

cyan|­kali·um·et

substantiv

[-ka´-] äv. [-a`n-]

● mycket giftigt kalium­salt av cyanväte­syra

offret hade mördats med cyan­kalium

belagt sedan 1825

Till SO

SAOB

publicerad: 1905  

CYANKALIUM sya3n~ka2lium l. sy1aŋka4-lium l. sy1an-, stundom 10302 (cyankālium Cleve Kem. handlex. (1883)), n.; best. -iet, i best. anv. stundom utan slutartikel.

Etymologi

[jfr t. cyankalium; af CYAN, sbst.2, o. KALIUM]

förening af cyan o. kalium, bekant som ett ytterst häftigt verkande gift. Berzelius Årsber. t. VetA 1825, s. 70. Åkerman Kemi 151 (1836). (Cyan) är hufvudbeståndsdelen i .. flera .. på den lefvande organismen mycket kraftigt inverkande föreningar, bland hvilka cyankaliet är mest bekant. Uppf. b. 5: 236 (1874). Cyankalium .. framställes genom upphettning af gult blodlutsalt. Rosenberg Oorg. kemi 368 (1888). Geijerstam Själ. kamp 273 (1904).

Ssgr: A (hvard.): CYANKALI-0300~ l. 1030~-BURK, -LÖSNING, se B.

B: CYANKALIUM-BURK03000~ l. 10300~2. (cyankali-) Kolthoff Djurens lif 440 (1901). —

-LÖSNING~20. Nyblæus Fotogr. 117 (1874; på sammasida: cyankalilösning).

Till SAOB