SAOL
publicerad: 2015
debarkera
de·bark·era
[‑barke´ra]
verb
~de ~t • landstiga, gå i land; stiga av el. ur
| Finita former | |
|---|---|
| debarkerar | presens aktiv |
| debarkeras | presens passiv |
| debarkerade | preteritum aktiv |
| debarkerades | preteritum passiv |
| debarkera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att debarkera | infinitiv aktiv |
| att debarkeras | infinitiv passiv |
| har/hade debarkerat | supinum aktiv |
| har/hade debarkerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| debarkerande | |
| Perfekt particip | |
| en debarkerad + substantiv | |
| ett debarkerat + substantiv | |
| den/det/de debarkerade + substantiv | |
SAOB
Sökningen på debarkeras i SAOB gav inga svar.