SAOL

publicerad: 2015  
dekadens
de·­kad·­ens [‑en´s el. ‑aŋ´s] el. de·­kad·­ans [‑aŋ´s] substantiv ~en • förfall
Singular
en dekadens (en dekadans)obestämd form
en dekadens (en dekadans)obestämd form genitiv
dekadensen (dekadansen)bestämd form
dekadensens (dekadansens)bestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
dekadens dekadensen
eller
dekadans dekadansen
de·kad·ens·en, de·kad·ans·en
substantiv
[-en´s] el. [-aŋ´s]
● till­stånd av förfall särsk. andligt och moraliskt
dekadensen i senromersk tid
belagt sedan 1664; av franska décadence med samma betydelse; av lat. decaden´tia, till cad´ere 'falla'
Till SO

SAOB

Sökningen på dekadens i SAOB gav inga svar.