SAOL

publicerad: 2015  

desertera

de·­sert·­era verb ~de ~t • rymma från krigs­tjänst

Finita former
deserterar	presens aktiv
deserteras	presens passiv
deserterade	preteritum aktiv
deserterades	preteritum passiv
desertera	imperativ aktiv
Infinita former
att desertera	infinitiv aktiv
att deserteras	infinitiv passiv
har/hade deserterat	supinum aktiv
har/hade deserterats	supinum passiv
Presens particip
deserterande
Perfekt particip
en deserterad + substantiv
ett deserterat + substantiv
den/det/de deserterade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

desertera deserterade deserterat

verb

deserte´ra

● rymma från stridande förband under krig

desertör

någon deserterar (från något)

sedan fienden in­tagit huvud­staden började hela bataljoner desertera

belagt sedan 1709; av franska déserter med samma betydelse, till désert, lat. deser´tus 'över­given'

deserteradeserterande, desertering

Till SO

SAOB

publicerad: 1910  

DESERTERA des1ærte4ra l. de1-, l. -är- l. -er-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DESERTATION desær1tatʃω4n l. -aʃ- l. 10— (föga br., Meurman (1846)); jfr DESERTION, DESERTÖR.

Ordformer

(diss- R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 225)

Etymologi

[jfr t. desertieren, af fr. déserter i samma anv., eg.: göra öde, af désert, öde (se DESERT, adj.); jfr äfv. eng. desert]

öfvergifva sin post l. sin tjänst, rymma; eg. om militär l. sjöman l. i allm. om person hvars tjänst företer likheter med en militärs. I desse dagar .. disserterade 2:ne hela compagnier af Walloscherne. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 225. (Ostindiska) Compagniet får låta fast taga och fängsla Matroser eller Soldater, som innom deras utfäste tid desertera ur dess tiänst. Publ. handl. 2: 855 (1731). Turkiska Garnizonen (är) så missnögd öfver brist på Lifsmedel, at dageligen någre man desertera öfver Donauströmen. GT 1788, nr 36, s. 1. I jemnbredd dermed (dvs. med tilltagande sjuklighet) förmärktes ett dagligen tilltagande ”maroderi” och benägenhet att desertera. Oscar II i VittAH 25: 93 (1863). Enligt Sveriges nu gällande strafflag för krigsmakten (af 1868) är desertering i fält belagd med straffarbete till åtta år. NF 3: 1087 (1879). — särsk.

a) (†) oeg. om fånges rymmande från bevakningen l. fienden. En drabantdreng och en Ryss desserterade ifrån wachten kl:n 9 ohngefehr om affton. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 239.

b) mer l. mindre bildl. Från och med Augusti upphörde våra (dvs. elektricitetsverkets) abonnenter att desertera. Tekn. tidskr. 1894, M. s. 40. Hur kommer det sig att du deserterat från vår gamla pariserdryck? Wallengren Mannen med två hufv. 139 (1895).

Till SAOB