SAOL
publicerad: 2015
detonera
de·ton·era
verb
~de ~t • låta explodera med knall
Finita former | |
---|---|
detonerar | presens aktiv |
detoneras | presens passiv |
detonerade | preteritum aktiv |
detonerades | preteritum passiv |
detonera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att detonera | infinitiv aktiv |
att detoneras | infinitiv passiv |
har/hade detonerat | supinum aktiv |
har/hade detonerats | supinum passiv |
Presens particip | |
detonerande | |
Perfekt particip | |
en detonerad + substantiv | |
ett detonerat + substantiv | |
den/det/de detonerade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
detonera
detonerade detonerat
verb
●
explodera med mycket snabb tryckvåg som utbreder sig likformigt samt med knall
JFR
brisera
något detonerar
○
ibland äv.
få att explodera
någon detonerar något
Indien detonerade en kärnladdning 1974
belagt sedan 1747;
av lat. detona´re 'dundra ut', till tona´re '(att) åska'
detoneradetonerande, detonering, detonation