SAOL

publicerad: 2015  
diktning
dikt·­ning substantiv ~en ~ar • till dikta 1,2
Singular
en diktningobestämd form
en diktningsobestämd form genitiv
diktningenbestämd form
diktningensbestämd form genitiv
Plural
diktningarobestämd form
diktningarsobestämd form genitiv
diktningarnabestämd form
diktningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
diktning diktningen diktningar
dikt·ning·en
substantiv
dik`tning
● det att dikta
SE dikta 1
diktning (om någon/något/att+verb/sats)
diktning (om någon)
diktning (om något)
diktning (om sats)
diktning (om att+verb)
○ äv. samman­fattningen av (någons) konstnärliga texter
Frödings diktning
belagt sedan 1813
Till SO

SAOB