SAOL
publicerad: 2015
diplomera
dipl·om·era
verb
~de ~t • ge diplom åt: en diplomerad massör
| Finita former | |
|---|---|
| diplomerar | presens aktiv |
| diplomeras | presens passiv |
| diplomerade | preteritum aktiv |
| diplomerades | preteritum passiv |
| diplomera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att diplomera | infinitiv aktiv |
| att diplomeras | infinitiv passiv |
| har/hade diplomerat | supinum aktiv |
| har/hade diplomerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| diplomerande | |
| Perfekt particip | |
| en diplomerad + substantiv | |
| ett diplomerat + substantiv | |
| den/det/de diplomerade + substantiv | |
SO
SAOB
publicerad: 1915
DIPLOMERAD dip1lome4rad l. di1-, l. -å- l. -ω-, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.
Etymologi
[jfr eng. diplomaed, fr. diplômé]
som har erhållit diplom (se d. o. 1). Ingen från (belgiska) statens normalanstalter .. utgången diplomerad kandidat. Lärov.-kom. bet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 142. Vi behöfva numera stipendier för att våra diplomerade abiturienter må kunna fortsätta sina arbeten vid (de tekniska) skolorna själfva. Tekn. tidskr. 1902, Ark., s. 76. Diplomerade läkare med rätt till praktik i det egna landet. PT 1912, nr 250 A, s. 2.