SO
publicerad: 2021
domare
domaren, plural domare, bestämd plural domarna
dom·ar·en
substantiv
dom`are 
●
ordförande i domstol som har juridisk examen och särskild domarutbildning
en lagfaren domare; "Har åklagaren några fler synpunkter?" frågade domaren
○
äv. om folkvald lekmannadomare
de bägge lekmannadomarna ville frikänna den tilltalade så det blev en friande dom
○
äv. i tävlingssammanhang m.m.
person med uppgift att fälla avgöranden
han sparkade ner motståndaren utan att domaren ingrep; domaren blåste för frispark
○
äv. allmännare
sätta sig som domare över andras moral
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska domare; till
1dom!!