SAOL

publicerad: 2015  

dualist

du·­al·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er dualism

Singular
en dualist	obestämd form
en dualists	obestämd form genitiv
dualisten	bestämd form
dualistens	bestämd form genitiv
Plural
dualister	obestämd form
dualisters	obestämd form genitiv
dualisterna	bestämd form
dualisternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

dualist dualisten dualister

du·al·ist·en

substantiv

dualis´t

● an­hängare av dualism

belagt sedan 1799

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

DUALIST dɯ1alis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. o. eng. dualist, fr. dualiste; se för öfr. DUALISM]

filos. o. teol. anhängare af dualismen (se d. o. 1) l. en dualistisk åskådning. Lutteman Schulze 109 (1799). Wikner Platon 141 (1867).

Afledn.: DUALISTISK, adj.; adv. -T. adj. till DUALISM o. DUALIST.

1) filos. o. teol. motsv. DUALISM 1. Dualistisk åskådning, filosofi, metafysik, världsåsikt. Dualistiskt system. Lyceum I. 2: 25 (1810). Parsismen är en dualistisk religion. Hagman FysGeogr. 224 (1903).

2) motsv. DUALISM 2. Finland 87 (1893).

3) (i sht i historisk o. politisk framställning) motsv. DUALISM 3. Den demokratiska författningens dualistiska princip. Nordström Samh. 1: 149 (1839).

4) kem. motsv. DUALISM 4. Det dualistiska systemet. Dualistisk uppfattning. Keyser Kemien 3: 4 (1876). PKlason i LVetA IV. 4: 127 (1909).

5) fys. i uttr. den dualistiska teorien, den teori som söker förklara de elektriska fenomenen gm att antaga tillvaron af två slags elektricitet. 2NF (1906).

Till SAOB