SAOL
publicerad: 2015
dubblera
dubbl·era
verb
~de ~t 1 göra dubbel2 segla runt udde, runda
| Finita former | |
|---|---|
| dubblerar | presens aktiv |
| dubbleras | presens passiv |
| dubblerade | preteritum aktiv |
| dubblerades | preteritum passiv |
| dubblera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att dubblera | infinitiv aktiv |
| att dubbleras | infinitiv passiv |
| har/hade dubblerat | supinum aktiv |
| har/hade dubblerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| dubblerande | |
| Perfekt particip | |
| en dubblerad + substantiv | |
| ett dubblerat + substantiv | |
| den/det/de dubblerade + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
dubblera
dubblerade dubblerat
verb
dubble´ra 
1
göra dubbelt så stor
SYN.
fördubbla
någon dubblerar (något)
antalet soldater i det ockuperade området dubblerades
○
äv.
(låta) förekomma två gånger efter varandra i skilda roller el. sammanhang
föreställningen var så populär att den dubblerades varje söndag; långdistansarna dubblerar i finnkampen och springer alltså både 5 000 och 10 000 meter
belagt sedan 1556;
av franska doubler med samma betydelse, till double, se ursprung till
1dubbel!!
2
segla runt udde
någon/något dubblerar (något)
någon dubblerar (något)
något dubblerar (något)
fartyget dubblerade udden
belagt sedan 1780
dubbleradubblerande, dubblering
SAOB
publicerad: 1922
DUBBLERA duble4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, i bet. 1 äfv. DUPLERA dupl-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se afledn.); -ARE (se afledn.), -ERSKA (se afledn.).
Ordformer
(i sht förr ofta skrifvet dubl-. doub(b)l- 1656—1898. — dupl- 1556 osv.)
Etymologi
[jfr d. dublere, holl. dubbeleeren, t. dublieren, duplieren, af fr. doubler, till double (se DUBBEL, adj.); formen med p beror på direkt anslutning till lat. duplus (se DUBBEL, adj.)]
a) motsv. DUBBEL, adj. 1 o. 2: göra dubbel, taga dubbel, göra l. framställa osv. (ngt) i två exemplar, göra en dubblett af (ngt); ngn gg refl.; i p. pf. ss. adj. stundom: dubbel; jfr DUBBLA, v.2 1 a. GR 26: 250 (1556). Detta brefvett hafver jagh dubleret. OxBr. 5: 281 (1624). Trafiken är så stark, att man nu sysselsätter sig med att dubblera banan. Bergman SmSkr. 199 (1845). Dubblerade bönder och dubblerade torn äro (i schackspelet) tvenne bönder eller torn af samma färg, som stå på samma rutrad. Lindskog Spelb. 288 (1847). Om trycket å någon del af arket .. dubblerar sig, d. v. s. synes såsom tryckt två gånger. Nordin Boktr. 251 (1881). — särsk.
α) text.
α') [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] sammantvinna två (l. flera) trådar till en; äfv.: linda två (l. flera) trådar, som skola snos l. tvinnas, parallellt samman på en gemensam spole utan att sno l. tvinna dem om hvarandra. Lind (1749). En inrättning hvarigenom bomull och silke kunna, på en gång och med samma machin, dubleras och tvinnas. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 61. 2NF 25: 363 (1916).
β') i spinnerier: sammanföra o. leda två (l. flera) vaddar eller sträckband liggande på hvarandra genom en andra vaddmaskin för att utjämna möjl. förekommande oregelbundenheter i bomullens fördelning. UB 6: 401 (1874). 2NF (1906).
β) (i fackspr.) om sammanfogande af två (olikvärda) ädelstenar till en; jfr DUBBLÉ II o. DUBBLETT I 2. Dublerade ädelstenar, eller så kallade dupletter. JournManuf. 4: 117 (1834). Ekbohrn (1904).
γ) (föga br.) med afs. på bokstaf l. språkljud: dubbelskrifva; förr äfv.: förlänga (i p. pf. ss. adj.: lång); jfr DUBBEL, adj. 1 b. Almqvist SvSpr. 72 (1832).
δ) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] mil. fördubbla (rotarna i en rotekolonn) gm att låta de jämna rotarnas män rycka ut i jämnhöjd med motsv. udda rotars; förr äfv. om liknande förstärkning af ett led; förr äfv. om led osv.: rycka upp i (ett annat led osv.); förr ofta abs. När Een Batallion, är förswagh aff Manskap .. så förstärcker man honom, genom dubblerande, aff Leder eller Rohtar. Söderman ExBook 70 (1679). Jämbne Leder dublera för uth, men ojämbna tilbaka. Därs. 74. Dalin (1850). ExInf. 1915, s. 53, 68. — jfr IN-DUBBLERA.
ε) teat.
α') besätta (en roll) dubbelt; alternera (med ngn) i (en dubbelt besatt roll), spela (en roll) omväxlande med l. ss. ersättare för ngn; äfv. med personobj.: alternera med (ngn) i en roll, uppträda i st. f. (ngn) l. i (ngns) roll, ersätta (ngn) i hans (hennes) roll. Alla hufvudrollerna i pjäsen äro dubblerade. 2Saml. 8: 185 (i handl. fr. slutet af 1780-talet). Inga Åberg dublerade M:elle Stading. Kellgren BrefClewb. 119 (1790). När .. (Gustaf IV Adolf) bevistade spektaklet, tillsade han förut, att ingen fick dublera Stenborgs roll. Crusenstolpe Medalj. 194 (1855). Dahlgren Theatr. 431 (1866). — oeg. o. bildl. En markatta, som med förvridna drag och befängda åtbörder dublerade Gustaf i Cæsars roll. Crusenstolpe Mor. 1: 104 (1840). Där satt er kungliga moster .. — gud allena vet vem som dubblerar henne nere i Alger! Essén HExc. 203 (1916).
β') (mindre br.) om uppträdande i två (l. flera) roller samtidigt. Hans förmåga att dublera i flera roller på samma gång. Carlén Bull. 2: 188 (1847; bildl.). Hedberg Fyra år 14 (1857).
ζ) [jfr motsv. anv. i d.] (förr) sjömil. bemanna (o. använda) kanonerna på ett fartygs båda sidor. Dalin (1871). Wrangel SvFlBok 52 (1898).
b) (numera föga br.; jfr dock β) motsv. DUBBEL, adj. 3: göra dubbelt så stor, öka till det dubbla; jfr DUBBLA, v.2 1 b. BOlavi 160 a (1578). När tu .. Summan duplerer. Aurelius Arithm. H 5 a (1633). Een part meente man skulle duplera straffet. RARP 4: 309 (1650). Björnståhl Resa 1: 355 (1772). — särsk.
α) (†) refl.: fördubbla sig; föröka sig (till det dubbla l. flerdubbla). Wår Synd och Miszgärning dubblerar och multiplicerer sigh ther effter, som personen är, hwilken hon förtörnat hafwer. Sylvius Mornay 502 (1674). KKD 6: 272 (1717).
β) (fullt br.) spelt. dubbla.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (numera knappast br.) fodra (ett klädesplagg o. d.). Kanelbrun rock, med ponceautaft dublerad. Sturzen-Becker 6: 79 (1868). Ekbohrn (1904).
3) spelt. i biljardspel: ”göra” (en boll) på dubblé (se d. o. I 1). Lundequist KonstenSpela 1: 5 (1832).
5) [jfr motsv. anv. i d.] jäg. skjuta (ett villebråd) på dubblé (se d. o. I 3); göra en dubblé. Dubblera vildt, då man skjuter två djur nästan samtidigt, ett med hvarje pipa. Schröder SvJakt. 198 (1891).
6) [jfr motsv. anv. i (ä.) d.] sjömil. angripa (en sjöstyrka) från tvenne sidor, sätta mellan två eldar. Gyllengranat SvSjökr. 2: 201 (i handl. fr. 1788). IllMilRevy 1904, s. 202.
7) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl., t. o. fr.; eg.: gå på båda sidor om] (i sht sjöt.) segla omkring (en udde o. d.), kringsegla, runda, passera (en uddes spets). SP 1780, s. 1174. Just som fregatten dubblerade udden vid fyrtornet, kom en holländare henne till mötes. Mellin Nov. 3: 10 (1845, 1867). Ymer 1913, s, 42. — oeg. Då vi dubblera en bergudde till vänster visar sig åter Ararat i all sin glans. Hedin Indien 1: 104 (1910).
Särsk. förb.: DUBBLERA UPP. (†) mil. till 1 a δ: rycka upp i ett framförgående led l. i linjehöjd med en annan afdelning. Möller (1790).
Ssgr: DUBBLER-KVARN. (†) till 1 a α: dubbleringsapparat. StadgRaspSpinneh. 1698, s. A 3 b. —
Afledn.: DUBBLERARE, m. till 1 a α: arbetare (på spinneri) som har till sysselsättning att dubblera garn. FörtArbTextilf. 4 (1909). —
DUBBLERING, r. l. f. särsk. mer l. mindre konkret, till 1 a.
1) (förr) i fråga om uppsättande (gm rotering l. rusttjänst) af dubbelt manskap l. uppställande af dubbla regementen; ofta helt konkret, om det nya (extra) manskapet l. de nya (extra) regementena. LMil. 1: 9 (1680). Ryttmäster af Åbol. dubblering Adolf Berend Kunow. HH 24: 218 (1714). Schybergson FinlH 2: 8 (1889).
2) i allm.: ngt som är fördubbladt (l. dubbelt) l. uppträder i dubbla exemplar l. gestalter osv.; dubblett. (Lokes) dubblering Útgarðaloke. Schück SvLitH 1: 38 (1885).