SAOL

publicerad: 2015  

edera

ed·­era verb ~de ~t • ge ut i tryck; ​jfr edition

Finita former
ederar	presens aktiv
ederas	presens passiv
ederade	preteritum aktiv
ederades	preteritum passiv
edera	imperativ aktiv
Infinita former
att edera	infinitiv aktiv
att ederas	infinitiv passiv
har/hade ederat	supinum aktiv
har/hade ederats	supinum passiv
Presens particip
ederande
Perfekt particip
en ederad + substantiv
ett ederat + substantiv
den/det/de ederade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

edera ederade ederat

verb

ede´ra

● ge ut i tryck och ibland kommentera; särsk. om annan person än författaren och med av­seende på äldre verk

edera något

edera klassiska verk; han har ederat Cicero med en om­fattande not­apparat

belagt sedan ca 1670; av lat. e´dere 'ut­ge', till ex- 'ut' och dar´e 'ge'

ederaederande, edering, edition

Till SO

SAOB

publicerad: 1917  

EDERA ede4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EDITION o. EDITOR.

Etymologi

[liksom t. edieren av lat. edere, utgiva, av ex (se EX-), ut, o. dare, giva (jfr DONERA); jfr eng. edit, fr. éditer]

i sht filol. från trycket utgiva (ett arbete l. en författare); numera bl. i fråga om utgivande av skrift av annan, i sht ä. författare än utgivaren; särsk. med avs. på kritisk upplaga, med l. utan kommentar, av (i sht klassisk) författare: utgiva en edition av (ett arbete l. en författare). N. N. har på ett förtjänstfullt sätt ederat Cicero. (Jag Wandalin) Menar .. med tiden .. ett scriptum eller flere att elaborera och edera, om eljest mina ringa medel vilja tillsträcka. Biogr. lex. 20: 40 (efter handl. fr. c. 1671). I regeln tillhöra alla de sagor, som ederades af de svenske lärde (på 1600-talet) .. den sämsta förfallsperioden inom den isländska litteraturen. Schück (o. Warburg) Litt.-h. 1: 266 (1896). Ederandet af några noveller ur (Strindbergs) ”Svenska öden och äfventyr”. F. Böök i SvD(L) 1915, nr 151, s. 4.

Till SAOB