SAOL

publicerad: 2015  

efterspaning

efter|­span·ing substantiv ~en ~ar efterspana

Singular
en efterspaning	obestämd form
en efterspanings	obestämd form genitiv
efterspaningen	bestämd form
efterspaningens	bestämd form genitiv
Plural
efterspaningar	obestämd form
efterspaningars	obestämd form genitiv
efterspaningarna	bestämd form
efterspaningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

efterspaning efter­spaningen efter­spaningar

efter|­span·ing·en

substantiv

ef`terspaning

● det att spana efter någon

efterspaning (av någon/något)

efterspaning (av någon)

efterspaning (av något)

polisens efter­spaningar var resultat­lösa

belagt sedan 1740

Till SO

SAOB

publicerad: 1918  

EFTERSPANING äf3ter~spa2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.

vbalsbst. till EFTERSPANA; ofta i pl.

1) till EFTERSPANA 1. Anställa efterspaningar. Hennes son (hade) .., oachtat all efterspaning, ännu vteblifvit. Humbla Landcr. 512 (1740). Ändtligen började Danskarnas efterspaningar (efter Gustav Vasa) i dessa trakter att upphöra. Fryxell Ber. 3: 17 (1828). Ersättning för efterspaning af en för brott tilltalad person. Fångv.-förf. 250 (1892; efter cirkul. 1852).

2) (med avs. på brukligheten jfr under EFTERSPANA 2) till EFTERSPANA 2. Vara på efterspaning efter ngt. Jag (förlorade) två timmar blott med efterspaningar rundtomkring (för att få en skjutshäst). Stiernstolpe Arndt 4: 16 (1808). En efterspaning i lexikon (efter ett latinskt uttryck). Lärov.-kom. bet. 1884—85, 1: 51.

3) (föga br.) till EFTERSPANA 3: undersökning, efterforskning, forskning. Hr Archiat(ern) och des efterspaningar i Naturen förekomma i våra samtal mer än ofta. Björnståhl Resa 2: 241 (1774; i brev till Linné).

Till SAOB