SO
publicerad: 2021
eker
ekern ekrar
ekr·ar
substantiv
e´ker 
●
endera av flera (metall)pinnar som förenar nav och fälg i hjul och ger hjulet stadga
ekerskydd; cykeleker
byta en eker; flera av ekrarna bröts av vid olyckan
belagt sedan 1541;
tidigast i pluralformen ekrar, trol. till fornsvenska eker, eg. plur. av
ek, i bet. 'ekpinnar'