SAOL
publicerad: 2015
ekipera
ekip·era
verb
~de ~t • utrusta med kläder
| Finita former | |
|---|---|
| ekiperar | presens aktiv |
| ekiperas | presens passiv |
| ekiperade | preteritum aktiv |
| ekiperades | preteritum passiv |
| ekipera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ekipera | infinitiv aktiv |
| att ekiperas | infinitiv passiv |
| har/hade ekiperat | supinum aktiv |
| har/hade ekiperats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ekiperande | |
| Perfekt particip | |
| en ekiperad + substantiv | |
| ett ekiperat + substantiv | |
| den/det/de ekiperade + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
ekipera
ekiperade ekiperat
verb
ekipe´ra 
●
utrusta med kläder ofta för visst ändamål
ekipera någon (för/inför något)
ekipera någon (för något)
ekipera någon (inför något)
han skulle ekipera barnen inför skolstarten
○
ofta refl.
han håller på att ekipera sig inför doktorspromotionen
SAOB
publicerad: 1920
EKIPERA ek1ipe4ra l. e1k-, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr EKIPAGE.
Ordformer
(förr vanl. skrivet equi- l. eqvi-, vilken senare stavning möjl. antyder att ordet i ä. tid, liksom ännu i d., uttalats med -kv-)
Etymologi
[liksom d. ekvipere, holl. equipeeren, t. equipieren, eng. equip, av fr. équiper, ä. fr. esquiper, eschiper, tidigast anträffat i bet. föra l. gå ombord, sticka till havs; jfr mlat. eschipare, bemanna (ett fartyg). Ordet är sannol. av germ. urspr.; jfr feng. scipian, ordna, bemanna, sannol. av fd. skipe, ordna, inskeppa, l. fnor. skipa, ordna, bemanna, avl. av skip (se SKEPP)]
1) (numera knappast br.) sjöt., i sht sjömil. med avs. på flotta l. fartyg: utrusta (med manskap l. med master, tågvirke, segel, armering o. d.) för en expedition l. en seglats; bemanna; utreda; jfr EKIPAGE 1. HSH 5: 165 (1657). En .. Engelsk Corvett, .. fullt bemannad och equiperad. Gosselman Col. 1: 125 (1828). NF (1880).
2) utrusta (truppstyrka l. enskild soldat); förse (en soldat, en häst) med mundering; numera bl., övergående i 3, i fråga om anskaffande av officersutrustning; förr äv.: uppsätta (en här); numera vanl. refl.; jfr EKIPAGE 2. Fänriken ekiperade sig i Militärmagasinet. Löjtnanten är väl, illa ekiperad. (K. X G.) equipperade een lijthen armée volante (dvs. flygande kår). RARP 7: 119 (1660). En vacker, rikt equiperad häst. Agrell Maroco 1: 277 (1796). I kriget mot Bonaparte uppsatte .. och equiperade (Scherimetoff) 3,000 egne bönder, som han skänkte kejsaren. A. v. Hauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg En sv. flickas dagb. 243. (Han) bad mig .. skicka sig 500 rd. b:co af sitt arf, för att equipera sig med (vid sitt inträde i regementet). Knorring Cous. 1: 18 (1834).
3) förse (ngn) med för visst ändamål erforderlig utrustning; numera bl. i inskränktare anv.: förse (ngn) med kläder (toaletter, skor, hattar o. d.), i sht för speciell(t) tid l. ändamål, ss. för en säsong, en resa, en badortssejour l. dyl.; vanl. refl.; jfr EKIPAGE 3 o. 6. Ekipera sig för sommaren. Jag hade bara en dag att ekipera mig på, innan jag måste resa. Växiö domk. akt. 1704, nr 79. (Jag önskar) equipera mig til den resa, Hans Konglig Maijestät mig .. anbefalt, at .. anställa genom Skåne. Linné Bref I. 1: 54 (1749). Ett högst betydligt antal Svenskar besöka .. tidt och ofta Köpenhamn (o.) ekipera sig derstädes ofta nog för längre tid. Rydqvist Statsekon. betr. 87 (1865). SvD(L) 1919, nr 310, s. 8. — i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med (så l. så beskaffad) utrustning (i kläder osv.). Hoffmann Förnöjs. 119 (1752). En .. Flicka, .. tämmeligen väl equiperad med kläder, .. åstundar .. blifva i tjänst antagen som Barnflicka. DA 1793, nr 10, s. 4. ”Jag har intet annat med mig än den här väskan”. (Svar:) ”Det är att vara lätt ekiperad.” Blanche Bild. 4: 133 (1865).
4) (föga br.) tekn. förse (en maskin o. d.) med (för viss drift) erforderliga tillbehör. SP 1780, s. 516. Elektriskt ekipera .. redan befintliga .. valsverk. Tekn. tidskr. 1902, M. s. 76.