SAOL
publicerad: 2015
elaborera
e·labor·era
verb
~de ~t • noggrant utarbeta
Finita former | |
---|---|
elaborerar | presens aktiv |
elaboreras | presens passiv |
elaborerade | preteritum aktiv |
elaborerades | preteritum passiv |
elaborera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att elaborera | infinitiv aktiv |
att elaboreras | infinitiv passiv |
har/hade elaborerat | supinum aktiv |
har/hade elaborerats | supinum passiv |
Presens particip | |
elaborerande | |
Perfekt particip | |
en elaborerad + substantiv | |
ett elaborerat + substantiv | |
den/det/de elaborerade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
elaborera
elaborerade elaborerat
verb
●
utarbeta omsorgsfullt särsk. med avseende på (mer el. mindre konstnärlig) skrift
elaborera något
en elaborerad stil
belagt sedan 1653;
av lat. elabora´re 'utarbeta; bearbeta'; jfr ursprung till
laborera
elaboreraelaborerande, elaborering
SAOB
publicerad: 1920
ELABORERA e1labωre4ra l. el1-, l. -o- l. -å-, l. 01—, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. elaborieren, fr. élaborer, ävensom eng. elaborate, av lat. elaborare, utarbeta, bearbeta, av e-, ut (se EX-), o. laborare, anstränga sig, bemöda sig, arbeta]
omsorgsfullt l. noggrant utarbeta; i sht med avs. på litterärt alster. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1876, s. 4 (i handl. fr. 1653). Han .. brukar all mögelig flijt, at lärdt och väl sine predikningar elaborera. Växiö domk. akt. 1722, nr 152. Någon elaborerad stil brydde .. (Linné) sig .. icke om. Schück o. Warburg Sv:s litt. 2: 60 (1917).