SAOL

publicerad: 2015  
elaborera
e·­labor·­era verb ~de ~t nog­grant ut­arbeta
Finita former
elaborerarpresens aktiv
elaboreraspresens passiv
elaboreradepreteritum aktiv
elaboreradespreteritum passiv
elaboreraimperativ aktiv
Infinita former
att elaborerainfinitiv aktiv
att elaborerasinfinitiv passiv
har/hade elaboreratsupinum aktiv
har/hade elaboreratssupinum passiv
Presens particip
elaborerande
Perfekt particip
en elaborerad + substantiv
ett elaborerat + substantiv
den/det/de elaborerade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
elaborera elaborerade elaborerat
verb
elabore´ra
ut­arbeta omsorgs­fullt särsk. med av­seende på (mer el. mindre konstnärlig) skrift
elaborera något
en elaborerad stil
belagt sedan 1653; av lat. elabora´re 'ut­arbeta; bearbeta'; jfr ur­sprung till laborera
elaboreraelaborerande, elaborering

SAOB

publicerad: 1920  
ELABORERA e1labωre4ra l. el1-, l. -o- l. -å-, l. 01—, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. elaborieren, fr. élaborer, ävensom eng. elaborate, av lat. elaborare, utarbeta, bearbeta, av e-, ut (se EX-), o. laborare, anstränga sig, bemöda sig, arbeta]
omsorgsfullt l. noggrant utarbeta; i sht med avs. på litterärt alster. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1876, s. 4 (i handl. fr. 1653). Han .. brukar all mögelig flijt, at lärdt och väl sine predikningar elaborera. Växiö domk. akt. 1722, nr 152. Någon elaborerad stil brydde .. (Linné) sig .. icke om. Schück o. Warburg Sv:s litt. 2: 60 (1917).