SAOL

publicerad: 2015  

enharmonisk

en|­harm·­on·­isk adjektiv ~t ~a • en­harmoniska toner toner som är skilda av mindre än ett halvt ton­steg och som samman­faller på pianot; t.ex. diss och ess

Positiv
en enharmonisk + substantiv
ett enharmoniskt + substantiv
den/det/de enharmoniska + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

enharmonisk en­harmoniskt en­harmoniska

en|­harm·on·isk

adjektiv

e`nharmonisk

● som (nästan) stämmer över­ens om toner vars ton­höjds­skillnad är mindre än ett halvt ton­steg

en en­harmonisk skala; en­harmoniska toner är bl.a. ciss och dess, som är skilda på stråk- och blås­instrument men samman­faller på pianot

○ äv. om ut­byte av en ton i ett sådant ton­par mot den andra

en­harmonisk förväxling; en­harmonisk modulation

belagt sedan 1802; av grek. enharmonikos´ med samma betydelse; jfr ur­sprung till harmoni

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ENHARMONISK än1harmω4nisk (gm folketym. anslutning till EN, räkn., ofta e3n~harmω2-nisk, resp. en3~), adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr t. enharmonisch, eng. enharmonic, fr. enharmonique; av gr. ἐναρμονικός, av ἐν (se I, prep.) o. ἁρμονία (se HARMONI)]

mus.

1) i fråga om den forngrekiska musiken, i förb. enharmoniskt tetrakord, tonföljd omfattande 2 1/2 tonsteg o. bestående av grundton, två fjärdedelstoner o. en stor ters; enharmonisk skala o. d., med en l. flere dylika tonföljder. Hülphers Mus. 35 (1773).

2) i fråga om den moderna musiken, om tonsteg: som är mindre än ett halvt; om toner: som på stråk- o. blåsinstrument äro sinsemellan skilda gm ett enharmoniskt tonsteg, men på pianot osv. sammanfalla o. angivas av en o. samma tangent (t. ex. ciss o. dess). Enharmonisk skala (t. ex. c, ciss, dess, d, diss, ess, e osv.). Enharmonisk förväxling, utbyte av en enharmonisk ton o. nottecknet för densamma mot en annan o. dess beteckning osv. Envallsson Mus. lex. (1802). En modulation kan ske diatoniskt, kromatiskt eller enharmoniskt. 2 NF 18: 786 (1912).

Till SAOB