SAOL
publicerad: 2015
eskulap
eskulap
[eskula´p]
substantiv
~en ~er • ⟨åld., skämts.⟩ läkare
| Singular | |
|---|---|
| en eskulap | obestämd form |
| en eskulaps | obestämd form genitiv |
| eskulapen | bestämd form |
| eskulapens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| eskulaper | obestämd form |
| eskulapers | obestämd form genitiv |
| eskulaperna | bestämd form |
| eskulapernas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1922
ESKULAP äs1kula4p l. -ɯl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. Æsculapius, läkekonstens gud]
(numera nästan bl. skämtsamt) läkare; läkaradept. Rudeen Vitt. 272 (1683). De förnämes gemensamme, sjelfskrifne Eskulap, Archiater Hjärne. Crusenstolpe Tessin 2: 11 (1847). I .. kretsen af unga Eskulaper vid punschglaset å ”Rullan”. Hedenstierna Marie 141 (1896).
Ssg: ESKULAPII-SON. (eskulapi- WoJ (1891), Kuylenstierna Ber. 213 (1898)) [ssgsformen är den lat. genitiven av Æsculapius] (numera bl. skämts.) eskulap.