SAOL

publicerad: 2015  
explosivitet
ex·­plos·­iv·­itet [‑ite´t] substantiv ~en explosiv
Singular
en explosivitetobestämd form
en explosivitetsobestämd form genitiv
explosivitetenbestämd form
explosivitetensbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1922  
EXPLOSIV äk1splωsi4v, äv. -plo- l. -plå-, äv. 30~2 l. 40~1, adj. -are; adv. -T; o. sbst. n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[adj. till EXPLOSION o. EXPLODERA; jfr t. explosiv, adj., eng. explosive, adj. o. sbst., fr. explosif, adj., explosive, sbst., av nylat. explosivus]
I. adj.: som lätt exploderar, benägen att explodera, exploderande; som liknar l. påminner om en explosion.
1) eg. om ämne (ss. krut, gas osv.) l. sprängladdning; äv. om sak: som (lätt l. under vissa förhållanden) spränges i stycken; spräng-. Explosiva kulor. Mindre explosiva gasblanningar. Berzelius Kemi 3: 258 (1818). Krut och andra explosiva ämnen. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 1.
2) språkv. om språkljud (konsonant): som uppstår gm l. karakteriseras av en explosion (se d. o. 1 slutet), klusil. Aurén Klus. 4 (1876).
3) i bildl. l. överförd anv. Storheten .. höjer sig (över det alldagliga) genom sin explosiva kraft. Topelius Tänkeb. 162 (1895). Han förstod ej hur Pauline kunde bli så explosivt överförtjust. Dahlbäck Åbergson 268 (1914).
II. sbst. motsv. I 1: explosivt ämne, sprängämne. TT 1895, Allm. s. 212.
Ssgr (i allm. till I 1): EXPLOSIV103~-EFFEKT. sprängeffekt, sprängvärkan. —
-KRAFT. sprängkraft. —
(I 2) -LJUD. språkv. explosiva. Noreen FryksdLjudl. 8 (1877).
-ÄMNE. sprängämne. TT 1895, Allm. s. 196.
Avledn.: EXPLOSIVITET, r. explosivkraft. Steffen Krig 4: 127 (1917; till I 3).