SAOL
publicerad: 2015
fälla
1fälla
substantiv
~n fällor • anordning för fångst av djur; äv. bildl.
| Singular | |
|---|---|
| en fälla | obestämd form |
| en fällas | obestämd form genitiv |
| fällan | bestämd form |
| fällans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fällor | obestämd form |
| fällors | obestämd form genitiv |
| fällorna | bestämd form |
| fällornas | bestämd form genitiv |
2fälla
verb
fällde fällt 1 få att falla el. sjunka ihop2 tyget fäller3 fälla tårar gråta4 en fällande dom en dom som förklarar den anklagade skyldig – Nästan alla sammansättn. med fäll- hör till 2fälla 1.
| Finita former | |
|---|---|
| fäller | presens aktiv |
| fälls (fälles) | presens passiv |
| fällde | preteritum aktiv |
| fälldes | preteritum passiv |
| fäll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fälla | infinitiv aktiv |
| att fällas | infinitiv passiv |
| har/hade fällt | supinum aktiv |
| har/hade fällts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fällande | |
| Perfekt particip | |
| en fälld + substantiv | |
| ett fällt + substantiv | |
| den/det/de fällda + substantiv | |
| den fällde + maskulint substantiv | |
fälla ihop
• göra mer kompakt: fälla ihop trädgårdsstolen
Infinita formeratt fälla ihopinfinitiv aktivPresens participihopfällandePerfekt participen ihopfälld + substantivett ihopfällt + substantivden/det/de ihopfällda + substantivden ihopfällde + maskulint substantiv
fälla upp
• fälla ut
fälla ut
1 fälla ut el. utfälla koppar genom elektrolys2 bringa till mer aktivt läge: fälla ut trädgårdsstolen
Infinita formeratt fälla utinfinitiv aktivPresens participutfällandePerfekt participen utfälld + substantivett utfällt + substantivden/det/de utfällda + substantivden utfällde + maskulint substantiv