SAOL

publicerad: 2015  

förhörsprotokoll

för·­hörs|­proto·­koll substantiv ~et; pl. ~ förhör 2 protokoll 1

Singular
ett förhörsprotokoll	obestämd form
ett förhörsprotokolls	obestämd form genitiv
förhörsprotokollet	bestämd form
förhörsprotokollets	bestämd form genitiv
Plural
förhörsprotokoll	obestämd form
förhörsprotokolls	obestämd form genitiv
förhörsprotokollen	bestämd form
förhörsprotokollens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förhör förhöret, plural förhör, bestämd plural förhören

för·hör·et

substantiv

förhö´r

1 grundlig ut­frågning i syfte att fast­ställa händelse­förlopp i sam­band med brott eller dylikt

förhörsledare; förhörsprotokoll; korsförhör; polisförhör

förhör (med någon) (om någon/något/sats)

förhör (med någon) (om någon)

förhör (med någon) (om något)

förhör (med någon) (om sats)

in­ledande förhör; hålla förhör; fort­satta förhör med den miss­tänkte; han blev förd till polisen för förhör; i ett nytt förhör med ett av vittnena fram­kom nya och viktiga fakta

○ spec. om viss typ av parlamentarisk ut­frågning (sär­skilt i USA men äv. i Sverige)

senatsförhör

konstitutions­utskottets förhör med utrikes­ministern

belagt sedan 1594; till förhöra

2 grundlig ut­frågning för fast­ställande av kunskaps­nivå i skola eller dylikt

JFR ¹prov 2, tentamen

läxförhör

förhör (med någon) (i/om/på något)

förhör (med någon) (i något)

förhör (med någon) (om något)

förhör (med någon) (på något)

skriftligt förhör; muntligt förhör på andra världs­kriget

belagt sedan 1571

Till SO

SAOB

publicerad: 1927  

FÖRHÖR förhö4r l. fœr-, l. -hœ4r, n. ((†) m. l. f. Lagförsl. 562 (1604), VRP 1644, s. 23); best. -et; pl. =.

Etymologi

[vbalsbst. till FÖRHÖRA; jfr mnt. vorhor, t. verhör]

1) (†) till FÖRHÖRA 1.

a) [efter t. verhör] jäg. (efter)lyssnande; i uttr. gå (ut) på förhör o. d., (på morgonen l. aftonen, då rapphönsen locka på varandra) gå ut för att lyssna efter var fågelkullarna uppehålla sig. Greiff Jagt 84 (1828). Säkrast och lättast upptäckes .. rapphönsens tillhåll, om man går på förhör. Hahr HbJäg. 405 (1866).

b) till FÖRHÖRA 1 c: audiens (se d. o. 2). GR 20: 313 (1549). Vij .. begärede, .. att vij motte bliffve till nådigt förhör inför Keij:ge M:t stadde. Därs. 21: 388 (1550). Här kommer kungen / Att gifva Er förhör. Gyllenborg Andr. B 2 b (1723). Weste (1807). Schulthess (1885).

2) i sht jur. till FÖRHÖRA 2: utfrågande av ngn (i sht anklagad l. vittne) i avsikt att få klarhet i ngn rättssak o. d.; rannsakning. Anställa, hålla förhör med ngn. Vara, äv. komma i (förr äv. till) förhör. Taga ngn i (förr äv. till) förhör. Then 6 Frebruarij .. war en qwinna til förhör å Sträng: Rådstugu, som hade stulit. BtSödKultH 12: 34 (1594). Pilatus togh honom (dvs. Jesus) til förhöör. Schroderus Os. 1: 18 (1635). De .. underkastades .. pinliga förhör. Schröderheim Robertson 1: 137 (c. 1794). VL 1908, nr 134, s. 4. — jfr BORGENÄRS-, KONKURS-, KORS-, MAJORS-, REKTORS-, VITTNES-FÖRHÖR m. fl. — särsk.

a) (†) i uttr. taga l. ställa (en sak) till förhör o. d., anställa förhör angående (en sak), undersöka (en sak) medelst förhör; komma till förhör, om rättssak, tvist o. d.: bliva föremål för förhör; jfr FÖRHÖRA 2 b. GR 8: 263 (1533). (Lagmannen) skal .. alla the saker som ifrån Häradzthingen lagligen wadde och opskutne äro, vnder Lagmannen, til förhör och Ransakning taga. Peringskiöld MonUpl. 30 (1710). (Konungen) bad .. att de skulle låta hans sak komma till förhör. Strinnholm Vas. 2: 148 (1820).

b) (tillf.) konkretare: skriftlig redogörelse för ett förhör; jfr FÖRHÖRS-PROTOKOLL. ConsAcAboP 5: 238 (1682).

3) till FÖRHÖRA 3: utfrågande av ngn i avsikt att utröna l. pröva hans kunskaper o. d.; förr särsk. om husförhör. LPetri KO 63 b (1571). En almenneligh Examen eller förhöör anstelles medh åhörarne heela Fastelagstijdhen igenom. KOF II. 1: 113 (1659). Offentlig årsafslutning med förhör i läroämnen. SFS 1905, nr 6, s. 8. — jfr FLYTTNINGS-, HUS-, INTRÄDES-, KATEKES-, KOMMUNION-, KONFIRMATIONS-, KRISTENDOMS-, LÄS-, LÄX-, ROTE-, ÅRS-FÖRHÖR m. fl.

Ssgr: (3) FÖRHÖRS-BOK. (†) av prästerskapet förd kyrkobok med anteckningar om församlingsmedlemmarnas kristendomskunskaper, församlingsbok; jfr HUSFÖRHÖRS-BOK. At en likhet träffas uti communion- och förhörsböckers inrättande. SynodA 1: 368 (1750). Hagström Herdam. 2: 121 (1898). —

(3) -LAG, n. (†) = -ROTE. VetAH 1803, s. 222. Landsm. XI. 4: 16 (1896). —

(2) -LEDARE. jur. person som håller l. leder ett förhör; jfr FÖRHÖRARE 2. SvD 1918, nr 274 A, s. 8. Förhörsledare i kriminalpolisen. SDS 1927, nr 35, s. 3. —

(3) -LÄNGD. (†) husförhörslängd; jfr -BOK. SynodA 1: 407 (1753). Nya Förhörs- och Communions-Längders uprättande. GT 1788, nr 90, s. 2. —

(2) -PROTOKOLL. jur. SFS 1902, Bih. nr 58, s. 2. —

(3) -ROTE. (†) husförhörsrote; jfr -LAG. Johansson Noraskog 1: 17 (i handl. fr. 1785). Församlingen är .. indelad i flera förhörsrotar, och inom dessa skall i tur och ordning upplåtas hus för husförhören. GHT 1897, nr 259 A, s. 3.

Till SAOB