SAOL
publicerad: 2015
förlänga
för·länga
verb
förlängde förlängt 1 göra längre2 ⟨mat.⟩ förlänga ett bråk t.ex. om att omvandla 1/2 till 2/4
Finita former | |
---|---|
förlänger | presens aktiv |
förlängs (förlänges) | presens passiv |
förlängde | preteritum aktiv |
förlängdes | preteritum passiv |
förläng | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlänga | infinitiv aktiv |
att förlängas | infinitiv passiv |
har/hade förlängt | supinum aktiv |
har/hade förlängts | supinum passiv |
Presens particip | |
förlängande | |
Perfekt particip | |
en förlängd + substantiv | |
ett förlängt + substantiv | |
den/det/de förlängda + substantiv |
SO
publicerad: 2021
förlänga
förlängde förlängt, presens förlänger
verb
1
göra längre i rummet el. tiden
någon förlänger något (till/med något)
någon förlänger något (med något)
någon förlänger något (till något)
bordet kan förlängas; förlängd skolplikt; förlänga perspektivet bakåt; domaren förlängde matchen med 20 minuter
○
spec. i ett fast uttryck
ett gott skratt förlänger livet
förlängda märgen
se
märg
(göra något) med förlängda märgen
se
märg
någons förlängda arm
se
arm
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska forlängia
2
multiplicera täljare och nämnare i (bråkuttryck) med samma tal (större än 1)
någon förlänger tal (med tal)
om man förlänger bråket 3/4 med 5 får man 15/20
belagt sedan ca 1695