SAOB
publicerad: 1927
Ordformer
(forsagt, m. sg. 1535)
Etymologi
[av ett icke uppvisat mnt. vorsagt (jfr mnl. versaecht) l. av t. verzagt, p. pf. till mnt. vorsagen (-tzagen) resp. t. verzagen, av fht. verzagen, till fht. zagēn, vara modlös, trol. besläktat med AGA (se Hellquist); jfr FÖR- II A. Jfr FÖRE-SAGD, p. adj.2]
modlös, modfälld, klenmodig, rädd, nedslagen; i överförd anv. om sak (åtbörd, min, ord o. d.): som vittnar om nämnda egenskap; numera nästan bl. (i sht i särskilt vårdat spr.) i inskränktare anv.: som på grund av bristande tilltro till sig själv är rädd l. tveksam i sina handlingar l. ord, stundom övergående dels i bet.: timid, blyg o. skygg, dels (i sht förr) i bet.: handfallen, mållös, förlägen; äv. i överförd anv. om sak. Vm .. en (landsknekt) then andre forsagt eller blödig gör, then skal til sit liff straffat varde. GR 10: 49 (1535). Blijff intz försagdh j mootgong. AOxenstierna Bref 4: 397 (1647). I öfrigit hade han hjerta och rådighet, var aldrig försagd, och med et ord, var en stor Köpman. Posten 1769, s. 419. Den försagaste infanterist blir modig, då han ser (osv.). Hazelius Förel. 318 (1839). Jag (dvs. Armfelt) som ni (dvs. Wingård) känner icke lätt blir försagd, .. höll på att blifva förstummad. Wingård Minn. 2: 76 (1846). Den yngste prinsen (var) alltid blyg och försagd. SvFolks. 292 (1849). Det korta och försagda uppsägelsebrefvet. Schück i 3SAH 26: 198 (1914). Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda. Joh. 14: 27 (Bib. 1917). Hon talar helt försagt och hopplöst med tårar i rösten. Lagerlöf Troll 2: 193 (1921). — jfr O-FÖRSAGD.
Avledn.: FÖRSAGDHET, r. l. f. (numera i sht i särskilt vårdat spr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara försagd, i sht förr äv. modlös l. modfälld l. rädd. Herr Iacob (beklagar) sigh mycket öfwer Ryssernes Förräderij, Trögheet och Försagdheet. Widekindi KrijgH 202 (1671). Det ligger ju i vårt nationallynne .. en viss försagdhet, då det gäller att muntligen uttrycka sig. PedT 1894, s. 327. 2Tim. 1: 7 (Bib. 1917).