SAOL

publicerad: 2015  
försakelse
för·­sak·­else substantiv ~n ~r försaka
Singular
en försakelseobestämd form
en försakelsesobestämd form genitiv
försakelsenbestämd form
försakelsensbestämd form genitiv
Plural
försakelserobestämd form
försakelsersobestämd form genitiv
försakelsernabestämd form
försakelsernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
försakelse försakelsen försakelser
för·sak·els·en
substantiv
försa´kelse
● det att försaka något (ofta något av mer el. mindre livs­nödvändigt slag)
JFR uppoffring
försakelse (av något/att+verb)
försakelse (av något)
försakelse (av att+verb)
ett liv fullt av försakelser och um­bäranden
belagt sedan ca 1755
Till SO

SAOB

publicerad: 1927  
FÖRSAKELSE, sbst., se försaka, v.
Till SAOB