SAOL

publicerad: 2015  

förslava

för·­slava verb ~de ~t • göra till slav; under­trycka

Finita former
förslavar	presens aktiv
förslavas	presens passiv
förslavade	preteritum aktiv
förslavades	preteritum passiv
förslava	imperativ aktiv
Infinita former
att förslava	infinitiv aktiv
att förslavas	infinitiv passiv
har/hade förslavat	supinum aktiv
har/hade förslavats	supinum passiv
Presens particip
förslavande
Perfekt particip
en förslavad + substantiv
ett förslavat + substantiv
den/det/de förslavade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förslava förslavade förslavat

verb

försla´va

● göra till slav

förslava någon/något

förslava någon

förslava något

○ äv. göra till före­mål för förtryck

kolonial­makterna förslavade många folk i Afrika

belagt sedan 1799

förslavaförslavande, förslavning

Till SO

SAOB

publicerad: 1927  

FÖR- ssgr (forts.):

FÖR-SLAGEN, p. pf.1—2, se FÖR-SLÅ, v.1—2 —

-SLAGEN040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj.3 -slagnare. adv. -slaget. [liksom d. forslagen av mnt. vorslagen l. t. verschlagen, sannol. p. pf. till vorslagen resp. verschlagen i bet.: slå grundligt, genomprygla o. d., med samma bet.-utveckling som i GENOMPISKAD, t. verschmitzt m. m. I sv. har bet. anslutit sig till FÖRSLAG, sbst.3] som har lätt att finna på råd l. utvägar l. medel för uppnående av ngt; rådig, fintlig; slug, listig, ”knepig”, fiffig; i sht förr äv. med mera utpräglat nedsättande bet.: illslug, illfundig, ”inpiskad”, ”genompiskad”; om handling o. d.: som vittnar om rådighet l. slughet osv. En förslagen skälm. Förslagen diplomati. Ett förslaget påfund. Söffuerin norby .. tagher tiil siigh alle the forslagne skalkar som han wtöffuer komma kan. GR 3: 50 (1526). Menniskian täncker hon är förslagen och klook. Botvidi 24Lijkpr. t 3 b (1619, 1628). (Patkull) hade ett förslaget hufvud. Nordberg C12 1: 89 (1740). Gamla Prestmor, fintlig och förslagen. Lenngren (SVS) 2: 346 (1796). Hertig Victor Amadeus af Savojen, jämte konung August tidens förslagnaste och ombytligaste furste. Hjärne K12 203 (1902). jfr MÅNG-, ÄRKE-FÖRSLAGEN.

Avledn.: förslagenhet, r. l. f. Botvidi Brudpr. 48 (1622). Klipsk förslagenhet. CVAStrandberg 2: 317 (1865). Sätten att inpraktisera varan (dvs. brännvin, som insmugglades av fångarna på Långholmen) .. vittnade om stor förslagenhet. De Geer Minn. 1: 139 (1892). —

(II 2 a) -SLAGGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [jfr d. forslagge, t. verschlacken; till SLAGG; jfr SLAGGA (sig)]

1) (i fackspr.) i allm.: ombilda till slagg; i pass. med intr. bet. o. ss. refl.: övergå till slagg; ss. vbalsbst. äv. konkret: slaggbildning; i p. pf. ss. adj. stundom: slaggartad, slaggliknande. Wallerius Min. 197 (1747). Cronstedt Min. 191 (1758; refl.). Pimelith .. Smälter icke, men förslaggas i tunna kanter och blir mörkgrå. Berzelius Blåsr. 166 (1820). Den s. k. förslaggade (pipiga) basalten. Rothstein Byggn. 87 (1856). TT 1882, s. 146 (: förslaggningar, konkret).

2) metall. i fråga om smältningsprocedurer vid vilka oädla l. mindre värdefulla metaller bringas att övergå till slagg l. ingå i slaggen o. ädlare l. värdefullare metall(er) därigm befrias; i denna anv. äv. med avs. på den metall som skall befrias: rena gm förslaggning. Med detta .. bly, förslaggades ofvannämde præcipiterade kopparhaltige silfver. VetAH 1743, s. 90. Den operation, då kopparen skiljes från silfret genom sammansmältning med bly och blyets och kopparens förslaggning. Berzelius Kemi 2: 386 (1812). NF 5: 719 (1882). LfF 1911, s. 205. —

(I 1 a α) -SLAKTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (i fackspr.) (ned)slakta. Kreatur för export i levande eller förslaktat tillstånd. Hildebrand HbFolkhush. 16 (1917). —

(II 2 b) -SLAMMA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -slamning. [jfr d. forslamme, t. verschlammen; till SLAM] (i fackspr., föga br.) fylla med slam, uppslamma, uppgrunda (kust o. d.) gm slambildning; i pass. med intr. bet.: fyllas med slam, uppgrundas gm slambildning; numera nästan bl. ss. vbalsbst. -slamning. Schultze Ordb. 4473 (c. 1755). Denna förslamning af den långgrunda kusten pågick redan under äldsta tid. Schwerin KustfSjödugl. 11 (1900). —

(II B) -SLAPPA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [jfr d. forslappe, t. verschlaffen] göra slapp(are) l. kraftlös(are), minska spänstigheten l. kraften hos (ngn l. ngt); nedsätta (ngns krafter o. d.); särsk. med avs. på person l. sinne l. själsfunktion o. d. l. värksamhet o. d.: försvaga, matta, förslöa; med avs. på person äv. närmande sig bet.: förvekliga; i pass. med intr. bet.: bliva slapp(are), försvagas, (av)mattas osv.; ss. vbalsbst. -ning vanl. konkretare: tillstånd av slapphet l. kraftlöshet osv. Förslappad och njutningslysten. Förslappade nerver. Minnet förslappas med åren. Värka förslappande (på ngn l. ngt). Religiös, moralisk förslappning. Schultze Ordb. 4529 (c. 1755). Äfven det svagaste dricka til öfverflöd dageligen nyttiadt, skulle ändteligen förslappa mage och tarmar. Fischerström 3: 348 (1787). (Nöjen) förslappa sinnet. Boëthius Sedel. 174 (1807). Hvarje känsla, äfven den heligaste, förslappas i den mån hon förlänges öfver höfvan. Tegnér (WB) 6: 287 (1830). En överklivning .. verkar .. störande .. på rytmen, som utjämnas och förslappas. Wrangel Dikten 145 (1912).

Ssg: förslappnings-tillstånd~02 l. ~20. TLäk. 1834, s. 25. —

(II 1 a ϑ) -SLARVA, v. (†) slarva bort; förfuska. Naturen honom anlag gaf; dem sökte / Han på allt sätt förslarfva och förfuska. CFDahlgren 3: 301 (1828). Kindblad (1871). —

(II 2 a) -SLAVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning (mindre br., Blanche Bild. 4: 113 (1865), Östergren (1923)). [till SLAV, träl] göra (ngn l. ngra) till slav l. slavar, försänka (ett folk l. ett land osv.) i slaveri, lägga i träldom, trälbinda; i pass. med intr. bet.: bliva slav(ar), försjunka i träldom osv.; ofta i mer l. mindre bildl. l. överförd anv.: (under)kuva, förtrycka, tyrannisera o. d.; äv.: göra slavisk (till sinnet o. d.); i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: förtryckt, kuvad, slavisk, trälaktig. Hård medfart .. förslafvar .. sinnet. Leopold 3: 259 (1799, 1816). Infödingen förslafvas eller förtryckes. Geijer I. 7: 62 (1819). Tessin hade i Frankrike varit i tillfälle att se ett förslafvadt folk. SKN 1841, s. 109. Höfliga, till hvardags förslafvade människor. Norlind Hell 2: 83 (1913).

Till SAOB