SAOL

publicerad: 2015  

fallenhet

fallen·­het substantiv ~en ~er • an­lag; benägenhet

Singular
en fallenhet	obestämd form
en fallenhets	obestämd form genitiv
fallenheten	bestämd form
fallenhetens	bestämd form genitiv
Plural
fallenheter	obestämd form
fallenheters	obestämd form genitiv
fallenheterna	bestämd form
fallenheternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fallenhet fallenheten

fall·en·het·en

substantiv

fall`enhet

● med­född förmåga

JFR anlag 2, gåva, sinne 3, talang

fallenhet (för något/att+verb)

fallenhet (för något)

fallenhet (för att+verb)

han har en naturlig fallenhet för att sjunga opera

belagt sedan 1794

Till SO

SAOB