SAOL

publicerad: 2015  
fanatisk
fan·­at·­isk [‑a´t‑] adjektiv ~t ~a blint hän­given; o­fördragsam, o­resonlig
Positiv
en fanatisk + substantiv
ett fanatiskt + substantiv
den/det/de fanatiska + substantiv
den fanatiske + maskulint substantiv

SO

publicerad: 2021  
fanatisk fanatiskt fanatiska
fan·at·isk
adjektiv
fana´tisk
som kämpar hårt och blint för någon sak i över­tygelsen att alla mot­ståndare har fel
en fanatisk nationalist; lagets fanatiska supporterklubb
äv. om handling och dylikt
hans fanatiska blick
belagt sedan 1786; via tyska, franska av lat. fana´ticus 'hän­ryckt; förryckt', till fa´num 'helgedom'; besläktat med profan

SAOB

publicerad: 1924  
FANATISK fana4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter fr. fanatique, av lat. fanaticus, inspirerad, besatt, förryckt (jfr FANATIKER), till fanum, helgedom, tempel (jfr PROFAN)]
1) (†) svärmisk, fantastisk, överspänd. Romaner och Fanatiska böker. Scherping Cober 1: 251 (1734). Underliga phanatiska meningar och besynnerliga lefnadssätt. Bælter Chr. 250 (1743, 1748). Något fanatiskt eller phantastiskt. Rydén Pontoppidan 499 (1766). En fanatisk präst. Porthan BrefCalonius 595 (1799); möjl. till 2.
2) som äger l. beror på l. ger uttryck åt osv. ett sinnestillstånd l. en andlig läggning utmärkt av passionerad (o. till allt beredd) tro på det riktiga l. berättigade i omfattade ståndpunkter; vanl. klandrande, med bibet. af ofördragsamhet l. blind envetenhet: oresonlig, frenetisk; stundom övergående i bet.: som (i ngn viss egenskap) är passionerad, inbiten. Med fanatiskt nit, raseri. Vara föremål för en fanatisk beundran, förföljelse. Fanatiska anhängare, fiender. Vara en fanatisk kortspelare. Förakta ej et folk, som .. / Med en fanatisk fröjd et hatadt lif skall våga. Kellgren 1: 19 (1786). Den temligen fanatiskt frihandelsvänliga Göteborgsposten. VL 1894, nr 201, s. 2. — jfr PARTI-FANATISK m. fl.