SAOL

publicerad: 2015  

fanatisk

fan·­at·­isk [‑a´t‑] adjektiv ~t ~a • blint hän­given; o­fördragsam, o­resonlig

Positiv
en fanatisk + substantiv
ett fanatiskt + substantiv
den/det/de fanatiska + substantiv
den fanatiske + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fanatisk fanatiskt fanatiska

fan·at·isk

adjektiv

fana´tisk

● som kämpar hårt och blint för någon sak i över­tygelsen att alla mot­ståndare har fel

JFR ¹extrem, ofördragsam

en fanatisk nationalist; lagets fanatiska supporterklubb

○ äv. om handling och dylikt

hans fanatiska blick

belagt sedan 1786; via tyska, franska av lat. fana´ticus 'hän­ryckt; förryckt', till fa´num 'helgedom'; besläktat med profan

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

FANATISK fana4tisk, adj.; adv. -T.

Etymologi

[efter fr. fanatique, av lat. fanaticus, inspirerad, besatt, förryckt (jfr FANATIKER), till fanum, helgedom, tempel (jfr PROFAN)]

1) (†) svärmisk, fantastisk, överspänd. Romaner och Fanatiska böker. Scherping Cober 1: 251 (1734). Underliga phanatiska meningar och besynnerliga lefnadssätt. Bælter Chr. 250 (1743, 1748). Något fanatiskt eller phantastiskt. Rydén Pontoppidan 499 (1766). En fanatisk präst. Porthan BrefCalonius 595 (1799); möjl. till 2.

2) som äger l. beror på l. ger uttryck åt osv. ett sinnestillstånd l. en andlig läggning utmärkt av passionerad (o. till allt beredd) tro på det riktiga l. berättigade i omfattade ståndpunkter; vanl. klandrande, med bibet. af ofördragsamhet l. blind envetenhet: oresonlig, frenetisk; stundom övergående i bet.: som (i ngn viss egenskap) är passionerad, inbiten. Med fanatiskt nit, raseri. Vara föremål för en fanatisk beundran, förföljelse. Fanatiska anhängare, fiender. Vara en fanatisk kortspelare. Förakta ej et folk, som .. / Med en fanatisk fröjd et hatadt lif skall våga. Kellgren 1: 19 (1786). Den temligen fanatiskt frihandelsvänliga Göteborgsposten. VL 1894, nr 201, s. 2. — jfr PARTI-FANATISK m. fl.

Till SAOB