SO
publicerad: 2021
finna
fann funnit funnen funna, presens finner
verb
finn`a 
1
upptäcka efter att ha sökt el. (ibland) av en tillfällighet
finnande
reparatören har funnit felet; de fann honom sittande på balkongen; den bästa läkare som står att finna på orten
○
ofta med avseende på något abstrakt
hon fann en vacker lösning på problemet
○
äv. med icke-personligt subjekt
något finner något
boken fann en stor läsekrets
○
i ett uttryck äv. med tonvikt på intellektuell el. känslomässig kontakt (mellan tidigare främlingar)
de fann varandra från början och utvecklade ett givande samarbete
finna för gott
se
gott
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska finna; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'gå efter något; söka upp'
2
komma fram till viss uppfattning eller dylikt
JFR
erfara 1
han fann att ett fel hade begåtts; jag kan inte finna annat än att han har rätt
○
spec. i ett formelartat uttryck vid beslutande möte eller dylikt
jag finner frågan med ja besvarad
belagt sedan ä. fornsv.