SAOL
publicerad: 2015
fanstråle
fan|stråle
substantiv
~n ‑strålar • till 3fan och stråle 4
| Singular | |
|---|---|
| en fanstråle | obestämd form |
| en fanstråles | obestämd form genitiv |
| fanstrålen | bestämd form |
| fanstrålens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fanstrålar | obestämd form |
| fanstrålars | obestämd form genitiv |
| fanstrålarna | bestämd form |
| fanstrålarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1924
FAN fa4n, sbst.3, n.; best. -et; pl. (i sht i bet. fanstrålar) =.
Etymologi
1) i sht zool. benämning på den av mer l. mindre tättsittande strålar bildade del av en fjäder som befinner sig å ömse sidor om skaftet; ngn gg: fanstråle. Retzius Djurr. 144 (1772). De bruna vingarna, hvars pennor ha gulkantade fan. Ericson Fågelkås. 1: 7 (1906). Östergren (1920). — jfr INNER-, YTTER-FAN m. fl.
2) oeg.
a) zool. sammanfattning(en) av de från stammen på en sjöpänna utgående grenarna. Retzius Djurr. 230 (1772).
b) (i fackspr.) om fjädrar l. blad i bakre ändan på en pil. Savolaks .. (har i sitt vapen) en .. handbåge med .. gyllene pil, hvars spets och fan äro af silfver. Finland 23 (1893). Nilsson PrimKult. 68 (1924).
Ssgr: FAN-FÄSTE. zool.
(1) -STRÅLE. i sht zool. om var särskild av de strålar varav ett fan består. De innersta (vingpännorna hos tranan äro) långa, slaka hängande med långa skilda liksom krusiga fanstrålar. Nilsson Fauna II. 2. 2: 48 (1834).