SAOL

publicerad: 2015  

femininum

femin·­in·­um [fe´min‑] substantiv femininet femininer • ord av kvinnligt genus; varelse av kvinnligt kön

Singular
ett femininum	obestämd form
ett femininums	obestämd form genitiv
femininet	bestämd form
femininets	bestämd form genitiv
Plural
femininer	obestämd form
femininers	obestämd form genitiv
femininerna	bestämd form
femininernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

femininum femininet femininer

eller

²feminin femininet femininer

femin·in·et

substantiv

fe´mininum el. fe´minin

● genus som inne­fattar de flesta substantiv som betecknar varelser av hon­kön för­utom många andra substantiv; i språk med bevarat genus­system

SE genus 1 JFR maskulinum, neutrum

det tyska ordet för "gaffel" är femininum

belagt sedan 1772; av lat. femini´num med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1feminin

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

FEMININUM fe4mi~ni1num l. fem4-, l. 30~20, n.; best. -inet; pl. -iner l. (med lat. ändelse) -ina; l. (numera nästan bl. i bet. 3) FEMININ fe4mi~ni1n l. fem4-, l. 30~2, n.; best. -et; pl. = l. (oftare) -er.

Etymologi

[av lat. femininum ss. grammatisk term, n. av femininus (se FEMININ, adj.)]

1) språkv. genus som omfattar de ord vilka (grammatikaliskt) ersättas av pron. ”hon”; jfr HON-KÖN; ord som tillhör nämnda kategori (”honkönsord”). Björnståhl Resa 1: 427 (1772). Moberg Gr. 29 (1815). Femininum användes ofta i synnerhet i poesi, då man personifierar en egenskap eller något dylikt. Beckman SvSpr. 26 (1904). Noreen VS 5: 315 (1908).

2) (†) metr. motsv. FEMININ, adj. 3: kvinnligt rim; vers med kvinnligt rim. SvLitTidn. 1813, sp. 458. SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 140.

3) (vanl. mer l. mindre skämts., gärna ringaktande l. försmädligt) om kvinna (l. varelse av honkön). Almqvist Smar. 403 (1845). Ett vildt slagsmål (uppstod) mellan rapphönshunden och trenne uppkäftiga lapphundar, femininer naturligtvis. Hemberg ObanStig. 195 (1896). De feminin, hvilkas ansikten voro obeslöjade, (kunde) icke just .. kallas skönheter. Grebst Korea 169 (1912). — (föga br.) kollektivt om de kvinnliga medlemmarna av ett sällskap o. d. Antalet af maskulinum och femininum befanns lika. Carlén Klein 144 (1838).

Ssgr (till 1): FEMININ-BILDNING. språkv. äv. konkret. Sådana femininbildningar som hynda af hund, katta av katt. EHTegnér i 3SAH 6: 231 (1891). —

-ÄNDELSE. språkv. ändelse varmed femininer bildas. A är för substantiver en stående feminin-ändelse. Tullberg SvSpr. 2: 11 (1836).

Till SAOB