SAOL
publicerad: 2015
femininum
femin·in·um
[fe´min‑]
substantiv
femininet femininer • ord av kvinnligt genus; varelse av kvinnligt kön
Singular | |
---|---|
ett femininum | obestämd form |
ett femininums | obestämd form genitiv |
femininet | bestämd form |
femininets | bestämd form genitiv |
Plural | |
femininer | obestämd form |
femininers | obestämd form genitiv |
femininerna | bestämd form |
femininernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
femininum
femininet femininer
eller
2feminin
femininet femininer
substantiv
●
genus som innefattar de flesta substantiv som betecknar varelser av honkön förutom många andra substantiv; i språk med bevarat genussystem
det tyska ordet för "gaffel" är femininum
belagt sedan 1772;
av lat. femini´num med samma betydelse; jfr ursprung till
1feminin
SAOB
publicerad: 1924
FEMININUM fe4mi~ni1num l. fem4-, l. 30~20, n.; best. -inet; pl. -iner l. (med lat. ändelse) -ina; l. (numera nästan bl. i bet. 3) FEMININ fe4mi~ni1n l. fem4-, l. 30~2, n.; best. -et; pl. = l. (oftare) -er.
Etymologi
1) språkv. genus som omfattar de ord vilka (grammatikaliskt) ersättas av pron. ”hon”; jfr HON-KÖN; ord som tillhör nämnda kategori (”honkönsord”). Björnståhl Resa 1: 427 (1772). Moberg Gr. 29 (1815). Femininum användes ofta i synnerhet i poesi, då man personifierar en egenskap eller något dylikt. Beckman SvSpr. 26 (1904). Noreen VS 5: 315 (1908).
2) (†) metr. motsv. FEMININ, adj. 3: kvinnligt rim; vers med kvinnligt rim. SvLitTidn. 1813, sp. 458. SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 140.
3) (vanl. mer l. mindre skämts., gärna ringaktande l. försmädligt) om kvinna (l. varelse av honkön). Almqvist Smar. 403 (1845). Ett vildt slagsmål (uppstod) mellan rapphönshunden och trenne uppkäftiga lapphundar, femininer naturligtvis. Hemberg ObanStig. 195 (1896). De feminin, hvilkas ansikten voro obeslöjade, (kunde) icke just .. kallas skönheter. Grebst Korea 169 (1912). — (föga br.) kollektivt om de kvinnliga medlemmarna av ett sällskap o. d. Antalet af maskulinum och femininum befanns lika. Carlén Klein 144 (1838).
Ssgr (till 1): FEMININ-BILDNING. språkv. äv. konkret. Sådana femininbildningar som hynda af hund, katta av katt. EHTegnér i 3SAH 6: 231 (1891). —
-ÄNDELSE. språkv. ändelse varmed femininer bildas. A är för substantiver en stående feminin-ändelse. Tullberg SvSpr. 2: 11 (1836).