SAOL

publicerad: 2015  
femininum
femin·­in·­um [fe´min‑] substantiv femininet femininer ord av kvinnligt genus; varelse av kvinnligt kön
Singular
ett femininumobestämd form
ett femininumsobestämd form genitiv
femininetbestämd form
femininetsbestämd form genitiv
Plural
femininerobestämd form
femininersobestämd form genitiv
femininernabestämd form
femininernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
femininum femininet femininer
eller
2feminin femininet femininer
femin·in·et
substantiv
fe´mininum el. fe´minin
genus som inne­fattar de flesta substantiv som betecknar varelser av hon­kön för­utom många andra substantiv; i språk med bevarat genus­system
det tyska ordet för "gaffel" är femininum
belagt sedan 1772; av lat. femini´num med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1feminin

SAOB

publicerad: 1924  
FEMININUM fe4mi~ni1num l. fem4-, l. 30~20, n.; best. -inet; pl. -iner l. (med lat. ändelse) -ina; l. (numera nästan bl. i bet. 3) FEMININ fe4mi~ni1n l. fem4-, l. 30~2, n.; best. -et; pl. = l. (oftare) -er.
Etymologi
[av lat. femininum ss. grammatisk term, n. av femininus (se FEMININ, adj.)]
1) språkv. genus som omfattar de ord vilka (grammatikaliskt) ersättas av pron. ”hon”; jfr HON-KÖN; ord som tillhör nämnda kategori (”honkönsord”). Björnståhl Resa 1: 427 (1772). Moberg Gr. 29 (1815). Femininum användes ofta i synnerhet i poesi, då man personifierar en egenskap eller något dylikt. Beckman SvSpr. 26 (1904). Noreen VS 5: 315 (1908).
2) (†) metr. motsv. FEMININ, adj. 3: kvinnligt rim; vers med kvinnligt rim. SvLitTidn. 1813, sp. 458. SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 140.
3) (vanl. mer l. mindre skämts., gärna ringaktande l. försmädligt) om kvinna (l. varelse av honkön). Almqvist Smar. 403 (1845). Ett vildt slagsmål (uppstod) mellan rapphönshunden och trenne uppkäftiga lapphundar, femininer naturligtvis. Hemberg ObanStig. 195 (1896). De feminin, hvilkas ansikten voro obeslöjade, (kunde) icke just .. kallas skönheter. Grebst Korea 169 (1912). — (föga br.) kollektivt om de kvinnliga medlemmarna av ett sällskap o. d. Antalet af maskulinum och femininum befanns lika. Carlén Klein 144 (1838).
Ssgr (till 1): FEMININ-BILDNING. språkv. äv. konkret. Sådana femininbildningar som hynda af hund, katta av katt. EHTegnér i 3SAH 6: 231 (1891).
-ÄNDELSE. språkv. ändelse varmed femininer bildas. A är för substantiver en stående feminin-ändelse. Tullberg SvSpr. 2: 11 (1836).