SAOL

publicerad: 2015  

fiasko

fiasko [fias´ko] substantiv ~t ~n • full­ständigt miss­lyckande

Singular
ett fiasko	obestämd form
ett fiaskos	obestämd form genitiv
fiaskot	bestämd form
fiaskots	bestämd form genitiv
Plural
fiaskon	obestämd form
fiaskons	obestämd form genitiv
fiaskona	bestämd form
fiaskonas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fiasko fiaskot fiaskon

fiasko·na

substantiv

fias´ko

● full­ständigt miss­lyckande ofta när det gäller att fånga publikintresse

JFR flopp

dunderfiasko

fiasko (för någon/något)

fiasko (för någon)

fiasko (för något)

ett präktigt fiasko; filmen gjorde fiasko i Cannes; ekonomiskt blev före­ställningen ett fiasko

belagt sedan 1847; av ita. fiasco med samma betydelse, eg. 'flaska'

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

FIASKO fjas4kω l. fias4-, l. -kå, n.; best. -t; pl. -n.

Ordformer

(förr oftast skrivet flasco)

Etymologi

[jfr dan. o. t. fiasko, eng. o. fr. fiasco, av it. fiasco, eg. rund flaska med platt botten o. tämligen lång smal hals (se FLASKA). Anledningen till bet. ’misslyckande' är oklar]

fullständigt l. avgjort misslyckande; urspr. o. i sht i fråga om skådespel l. offentlig föreställning l. konstvärk l. skådespelare l. annan person som uppträder inför offentligheten; i utvidgad anv. äv. om snöpligt misslyckande l. nederlag överhuvud; särsk. i uttr. göra fiasko, misslyckas, lida nederlag. Sjelfva den Hegelska andan .. har gjort fiasco. Frey 1847, s. 219. Med en ny opera gjorde (Jomelli) ett fiasco, som kostade honom lifvet. Bauck 1MusH 82 (1862). Hans första opera .. gjorde fiasko. Wegelius MusH 513 (1893). Neutralitetspolitikens fiasko. SvH 8: 255 (1905).

Till SAOB