SAOL

publicerad: 2015  

fiss-moll

fiss-moll [fis´‑] oböjligt substantiv fiss 1moll

Singular
en fiss-moll	obestämd form
en fiss-molls	obestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fiss fisset, plural fiss, bestämd plural fissen

fiss·et

substantiv

● tonen ett halvt ton­steg över f

Fiss-dur; fiss-moll

belagt sedan 1739; jfr ur­sprung till ciss

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

FISS fis4, sbst.2, n.

Ordformer

(fis 1739—1862 (: Fis-dur))

Etymologi

[av t. fis; se för övr. under DISS, sbst.2]

mus. den med ett halft tonsteg höjda tonen f, i notskrift betecknad med # för f. Slå an (ett) fiss på pianot. Grova, ostrukna, ettstrukna (osv.) fiss. Londée Kellner 8 (1739). Fiss .. förvexlas enharmoniskt med gess. NF (1881). — i utvidgad anv.

a) om nottecken som utmärker l. om sträng, tangent, orgelpipa o. d. som angiver tonen fiss. Mecklin BegTonk. 15 (1802).

b) om tonart som har fiss till grundton. Gå i fiss. särsk. i uttr. fiss dur, fiss moll (äv. skrivna fiss-dur, fiss-moll, stundom uttalade fis3~dɯ2r, fis2~mol2, l. 4~1). Miklin Marpurg § 20 (1782).

Ssgr: FISS-DUR, se ovan under b. —

-DURS- -SKALA. (-dur-). —

-DURS-SONAT. (-dur-). —

-FISS. (knappast br.) = -ISS. Mecklin BegTonk. 15 (1802). —

-ISS. tonen fiss höjd med ett halvt tonsteg, i notskrift betecknad med # # framför f; dubbelfiss. Höijer MusLex. (1864). —

-MOLL, se ovan under b. —

-MOLLS-SKALA. (-moll-). —

-MOLLS-SONAT. (-moll-).

Till SAOB