SAOL
publicerad: 2015
fjanta
1fjanta
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ bete sig fjantigt
| Finita former | |
|---|---|
| fjantar | presens aktiv |
| fjantas | presens passiv |
| fjantade | preteritum aktiv |
| fjantades | preteritum passiv |
| fjanta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fjanta | infinitiv aktiv |
| att fjantas | infinitiv passiv |
| har/hade fjantat | supinum aktiv |
| har/hade fjantats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fjantande | |
fjanta sig
• ⟨vard.⟩ bete sig fjantigt
Ordform(er)fjanta sig
2fjanta
substantiv
~n fjantor • ⟨vard.⟩ fjantig kvinna el. flicka
| Singular | |
|---|---|
| en fjanta | obestämd form |
| en fjantas | obestämd form genitiv |
| fjantan | bestämd form |
| fjantans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fjantor | obestämd form |
| fjantors | obestämd form genitiv |
| fjantorna | bestämd form |
| fjantornas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på fjantade i SAOB gav inga svar.