SO
publicerad: 2021
1ess
esset, plural ess, bestämd plural essen
eller
äss
ässet, plural äss, bestämd plural ässen
substantiv
[ess] 
●
spelkort med högsta värde trots att det formellt har valören "ett"
ruteress
hjärter ess; han satt med tre ess på hand
○
äv. bildligt om någon/något som anses vara (bland de) mest framstående i sitt slag
flygaress
i finalen saknade laget sitt verkliga ess, NN
ha ett ess i rockärmen
ha en överraskning i beredskaplaget har ett ess i rockärmen inför slutspelet
belagt sedan 1722;
jfr fornsvenska as 'etta på tärning'; ur lat. a´s '(mynt)enhet'; jfr tyska As, engelska ace 'ess'
2ess
esset, plural ess, bestämd plural essen
ess·et
substantiv
●
tonen ett halvt tonsteg under e
ess-moll; esskornett
belagt sedan 1782;
av tyska Es; till e, namn på tonen, och s, trol. förk. av lat. semiton´ium 'halvton'