SAOL
publicerad: 2015
fnoskighet
fnosk·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ fnoskig
| Singular | |
|---|---|
| en fnoskighet | obestämd form |
| en fnoskighets | obestämd form genitiv |
| fnoskigheten | bestämd form |
| fnoskighetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fnoskigheter | obestämd form |
| fnoskigheters | obestämd form genitiv |
| fnoskigheterna | bestämd form |
| fnoskigheternas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på fnoskighet i SO gav inga svar.
Menade du:
snuskighet
fnoskig
stökighet
frikostighet
förnumstighet
fastighet
Menade du:
snuskighet
fnoskig
stökighet
frikostighet
förnumstighet
fastighet
SAOB
publicerad: 1925
FNOSKIG fnos3kig2, adj. -are; adv. -T.
(vard.) fånig, mindre vetande, inte ”riktig”, inte riktigt klok, rubbad, ”fjoskig”, fjantig; stundom: enfaldig, tafatt. I verldens ögon gälde han för att vara litet fnoskig. Strindberg Skärk. 73 (1888). Är du rent fnoskig, karl! Hedenstierna Marie 191 (1896). — jfr HALV-, SMÅ-FNOSKIG.
Avledn.: FNOSKIGHET, r. l. f. (vard.) enfald, tokeri, fjantighet; äv. konkretare. Politiska fnåskigheter. Kleen YDoodle 1: 91 (1902).