SAOL
publicerad: 2015
formalist
form·al·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er formalism
Singular | |
---|---|
en formalist | obestämd form |
en formalists | obestämd form genitiv |
formalisten | bestämd form |
formalistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
formalister | obestämd form |
formalisters | obestämd form genitiv |
formalisterna | bestämd form |
formalisternas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
formalist
formalisten formalister
form·al·ist·en
substantiv
●
person som på ett överdrivet sätt följer fastställda regler och former
belagt sedan 1787;
se ursprung till
formalisera
SAOB
publicerad: 1925
FORMALIST for1malis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
person som alltför strängt fasthåller vid den yttre formen, vid fastställda regler, vedertaget bruk o. d. (jfr FORM I 4); formpedant, formmänniska, formryttare, bokstavsträl. En trång och andefattig formalist. Lantingshausen Young 1: 108 (1787). Den nuvarande (föredraganden i ecklesiastikexpeditionen) är en Formalist, en Paragrafjägare. Tegnér (WB) 7: 427 (1833). Man har icke kunnat vara nog formalist för att kassera en anmälan, derför att den varit ofullständig. PedT 1896, s. 547. jfr: Den ene (av de män som förföljde Christen) kallades Formalist, den andre Skrymtare. Lagerström Bunyan 1: 53 (1727).