SAOL
publicerad: 2015
forstmästare
forst|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna 1 i äldre tid: person med kortare utbildning vid Skogshögskolan2 ⟨finl.⟩ jägmästare
| Singular | |
|---|---|
| en forstmästare | obestämd form |
| en forstmästares | obestämd form genitiv |
| forstmästaren | bestämd form |
| forstmästarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| forstmästare | obestämd form |
| forstmästares | obestämd form genitiv |
| forstmästarna | bestämd form |
| forstmästarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
forst-
förled
[fårs`t-] 
●
mest vid beskrivning av finländska förhållanden
som har att göra med
skog el. skogsbruk
forstmästare; forstväsen
belagt sedan ca 1700;
till tyska Forst 'skog'; jfr ursprung till
forstväsen
SAOB
publicerad: 1925
FORSTMÄSTARE for3st~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (i fråga om förh. utanför Sv.) person som utövar den omedelbara vården o. förvaltningen av (de allmänna) skogarna inom ett visst område; särsk. (i fråga om förh. i Finl.): chef för ”forstrevir”. KKD 9: 161 (1705). SPF 1851, s. 2. I forstrevieret handhafves skogsvården och den omedelbara förvaltningen af forstmästaren med biträde af skogvaktarne. Grotenfelt LandtbrFinl. 189 (1896). jfr ÖVER-FORSTMÄSTARE.
Ssgr: FORSTMÄSTAR- l. FORSTMÄSTARE-BOSTÄLLE~020 l. ~200. (i fråga om förh. i Finl.) till 1; jfr BOSTÄLLE 3. SPF 1859, s. 544. —
Avledn.: FORSTMÄSTERI, n. (i Finl.) benämning på skogsstaten under dess äldsta tid. Forstmästeriet är en landsplåga i Viborgs län, och lärer af Gen. gouv. opplösas. GMArmfelt (1812) i UrFinlH 196. Tjenstemän vid Forstmästeriet. SPF 1852, s. 322. Hahnsson (1888).
Ssgr (i fråga om ä. förh. i Finl.): forstmästeri-betjäning. Låte Gouverneuren, genom Forstmästeribetjeningen i länet, .. anställa syn. SPF 1851, s. 110.