SAOL

publicerad: 2015  
frekvent
frekv·­ent [‑en´t] adjektiv; n. ~, ~a • ofta före­kommande
Positiv
en frekvent + substantiv
ett frekvent + substantiv
den/det/de frekventa + substantiv
den frekvente + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de frekventare + substantiv
Superlativ
är frekventast
den/det/de frekventaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
frekvent neutrum frekvent, bestämd form och plural frekventa
frekv·ent
adjektiv
frekven´t
● som före­kommer i stor mängd per tids­enhet el. in­om ett visst material
ordet "jobb" har blivit mer och mer frekvent i svenskan; NN figurerar frekvent i mål­protokollen (adverbial)
○ spec. om person, med tanke på viss verksamhet
frekventa musei­besökare
belagt sedan 1797; av lat. freq´uens 'tal­rikt besökt; full­satt; ofta före­kommande'
Till SO

SAOB

publicerad: 1925  
FREKVENT frekvän4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(frekvent (-qu-, -qv-) 1797 osv. frequant 1808)
Etymologi
[jfr t. frekvent, eng. frequent, fr. fréquent; av lat. frequens (gen. -ntis), talrikt församlad l. tillstädes, talrikt l. ofta besökt, samhörigt med farcire, hoptränga m. m. (se FÄRS). — jfr FREKVENS, FREKVENTATIV, FREKVENTERA]
1) (föga br.; jfr dock a o. b) ofta förekommande, ofta återkommande, vanlig; äv.: talrik. Porthan BrefSamt. 1: 218 (1797). Samhällets behof af frekventa och billiga postförbindelser. Steffen Lönarb. 65 (1900). särsk.
a) (fullt br.) med. om puls o. respiration: hastig. Pulsen är liten, mjuk och frequent. TLäk. 1832, s. 148.
b) (fullt br.) fys. om växelström: som har en viss frekvens; i ssgr; jfr HÖG-, LÅG-FREKVENT.
2) (†) ofta besökt, frekventerad. Vid någon af de mäst frequante hamnar. DA 1808, nr 46, s. 6.
Till SAOB