SAOL

publicerad: 2015  

fribytare

fri|­byt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑bytarna • i äldre tid sjö­rövare, kapare; bildl. person som opererar på egen hand

Singular
en fribytare	obestämd form
en fribytares	obestämd form genitiv
fribytaren	bestämd form
fribytarens	bestämd form genitiv
Plural
fribytare	obestämd form
fribytares	obestämd form genitiv
fribytarna	bestämd form
fribytarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fribytare fri­bytaren, plural fri­bytare, bestämd plural fribytarna

fri|­byt·ar·en

substantiv

fri`bytare

● historiskt sjörövare ibland med inofficiellt till­stånd av regering eller dylikt

JFR kapare 2

belagt sedan 1559; av lågtyska fribüter med samma betydelse, eg. 'som har frihet att göra byte'; jfr ur­sprung till filibuster

Fri­bytaren på Öster­sjön. Titel på roman av Viktor Rydberg (1857)

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FRIBYTARE fri3~by2tare, i vissa trakter 4~100, i bet. 1 m. resp. r. l. m., i bet. 2, 3 o. 3 a m., i bet. 3 b r. resp. m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Ordformer

(-bytare LPetri ChrPina i 7 a (1572) osv. -bytere GR 29: 232 (1559), Hund E14 16 (1605). — -byter Hund E14 15 (1605). — -brytare ZTopelius (1887) i Snoilsky Vänn. 2: 325, Grimberg SvFolkÖ 2: 39 (1914: fribrytarliv))

Etymologi

[liksom d. fribytter av mnt. vrībūter, privilegierad kapare; jfr holl. vrijbuiter, t. freibeuter, eng. freebooter. — Formen -brytare beror på anslutning till FÖRBRYTARE. — Jfr FRIBYTE, FRIBYTERI]

1) (om ä. förh.) kapare, sjörövare; äv.: kaparfartyg. GR 29: 232 (1559). AOxenstierna 2: 54 (1612). Fribytaren på Östersjön. Rydberg (1857; boktitel).

2) person som åtföljer en krigshär för att få del av bytet, marodör; numera nästan bl. i allmännare bet.: stråtrövare. LPetri ChrPina i 7 a (1572). Icke utan lifsfara för de spanska soldater och deras fribytare, komme (vi) till Holland. HT 1905, s. 41 (1622). Sahlstedt (1773). Kindblad (1871).

3) mer l. mindre bildl. (närmast till 1). (Kotzebue) var (icke) annat än en eländig Skribler och en litterarisk Fribytare. SvLitTidn. 1819, sp. 365. Ekman NorrlJakt 56 (1910). — särsk.

a) desperat man som gör vad han vill. HLilljebjörn Hågk. 1: 41 (1865). Den tiden, då han var en obemärkt privatman, var han en fribytare, som kunde göra snart sagdt hvad han behagade i ondt som godt. Nu var han sitt eget ryktes slaf. Heidenstam End. 137 (1889).

b) [möjl. en oriktig översättning av eng. rover, eg.: vagabond, äv.: ”fribytare” i krocketspel, vilket uppfattats ss. betydande ”rövare” o. återgivits med ”fribytare”] spelt. i krocketspel: klot (spelare) som gått igenom alla bågar o. bl. har att (efter krockning av samtliga spelares klot o. tillsammans med sina medspelare) träffa målpinnen för att vinna spelet, o. som därför kan rikta sina slag hur han vill. Norman GossLek. 124 (1878). TIdr. 1882, s. 84.

Ssgr: FRIBYTAR- l. FRIBYTARE-BAND. särsk. till 2; jfr BAND, sbst.2 a. —

-LIV. särsk. till 2. Höjer Sv. 1: 418 (1874). —

-NATUR. jfr FRIBYTARE 3 a. —

(1) -SKEPP.

1) (om ä. förh.) kapar- l. sjörövarfartyg. HH 20: 176 (c. 1585); möjl. till 2.

2) (†) kapat skepp. OxBr. 10: 99 (1628).

Avledn. (tillf.): FRIBYTERSK, adj. som till sitt väsen liknar en fribytare; jfr FRIBYTARE 3 a. Min salig far, som var lite fribytersk af sig, brukade berätta historier om de heliga kvinnorna; på sitt sätt förstås. Strindberg NSvÖ 2: 42 (1906; anfört ss. yttrat av Gustav Vasa).

Till SAOB