SAOL
publicerad: 2015
fullgöra
full|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • utföra; uppfylla: fullgöra en uppgift
| Finita former | |
|---|---|
| fullgör | presens aktiv |
| fullgörs (fullgöres) | presens passiv |
| fullgjorde | preteritum aktiv |
| fullgjordes | preteritum passiv |
| fullgör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fullgöra | infinitiv aktiv |
| att fullgöras | infinitiv passiv |
| har/hade fullgjort | supinum aktiv |
| har/hade fullgjorts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fullgörande | |
| Perfekt particip | |
| en fullgjord + substantiv | |
| ett fullgjort + substantiv | |
| den/det/de fullgjorda + substantiv | |