SAOL

publicerad: 2015  
funktionera
funkt·ion·­era verb ~de ~t • fungera
Finita former
funktionerarpresens aktiv
funktioneradepreteritum aktiv
funktioneraimperativ aktiv
Infinita former
att funktionerainfinitiv aktiv
har/hade funktioneratsupinum aktiv
Presens particip
funktionerande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
funktionera funktionerade funktionerat
verb
[-∫one´ra]
● mindre brukligt i allmän­språket fungera
någon/något funktionerar
någon funktionerar
något funktionerar
både tekniken och logistiken måste funktionera
○ ibland spec. tekniskt vara i funktion på visst sätt
den gamla elit­löparen funktionerar ofta som trafik­vakt vid motions­loppen
belagt sedan 1830 (i fackspråk); 1965 (vidgad anv.)
funktionerafunktionerande, funktionering
Till SO

SAOB

publicerad: 1926  
FUNKTIONERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. funktionieren; efter fr. fonctionner, till fonction (se FUNKTION)]
(i sht i fackspr.) fungera, göra sin tjänst. Florman Anat. 2: 333 (1830). Materielens riktiga funktionerande vid afprofning utgör villkor för godkännande. SFS 1906, Bih. nr 21, s. 8. —
Till SAOB