SAOL
publicerad: 2015
fuskare
fusk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. fuskarna fuska
| Singular | |
|---|---|
| en fuskare | obestämd form |
| en fuskares | obestämd form genitiv |
| fuskaren | bestämd form |
| fuskarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fuskare | obestämd form |
| fuskares | obestämd form genitiv |
| fuskarna | bestämd form |
| fuskarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1926
FUSKARE fus3kare2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. fusker, t. pfuscher]
vbalsbst. till FUSKA.
1) till FUSKA 1: person som gör intrång (i ett yrke); i fråga om ä. förh. särsk. om icke skråansluten handtvärkare, bönhas (se d. o. 1); i fråga om nutida förh. nästan bl. ngn gg bildl. o. svårt att skilja från 2. PublBönhas. 7/12 1733, s. 3. Skrå-Handtverkerierne har altid varit förbehållit .. at anställa jagningar efter fuskare, eller sådane personer, som göra intrång i deras arbeten. FörordnLurendr. 1799, s. C 4 b. Dalin (1851).
2) till FUSKA 2: klåpare, stympare; jfr BÖNHAS 2. Hjelt Medicinalv. 1: 337 (i handl. fr. 1683). (Sv.) Fuskare .. (eng.) Bungler, (lat.) artifex imperitus. Serenius (1741). Om jag intet curerar Isabelle så blir jag hållen för en bönhas, en idiot och en fuskare. Envallsson Cass. 7 (1784). Numera kan ju snart sagt vilken fuskare som hälst bli mästare, om han blott först hos magistraten vunnit burskap ock skrivit in sig som mästare i en hantvärksförening. Landsm. XVIII. 1: 3 (1912). — jfr BLÄCK-, MÅNG-FUSKARE m. fl.
3) till 3: person som har fuffens för sig; numera särsk. (motsv. FUSKA 3 a) om person (lärjunge) som vid skolarbete o. d. begagnar otillåtna hjälpmedel. Schultze Ordb. 1308 (c. 1755). — särsk. (†) motsv. FUSKA 3 b. Schultze Ordb. 1308 (c. 1755).
Ssgr: FUSKAR-, äv. FUSKARE-ARBETE~020, äv. ~200.
1) (förr) till 1: arbete utfört av bönhas. Målare Ämbetet .. har .. (borttagit) then omrörde Skildten, såsom ett fuskare arbete, .. af then grund: 1:o Att målningen blifvit gjord olofligen utaf Mäster Pettersons gesäll, utan thes Mästares vettenskap. MeddNordM 1898, s. 88 (1770).
2) till 2: fuskarbete; arbete av l. för klåpare; dåligt utfört arbete. Wulf Köppen 1: 23 (1799). WoH (1904). —
(2) -VÄRK, n. (†) fuskvärk. Thorild Gransk. 1: 9 (1784). Dessutom finner jag (Atterboms recension) .. vara ett fuskareverk, ingalunda värdigt en nu varande Philosopiæ och en blifvande Æsthetices Professor. HJärtaBrefv. 1: 109 (1834).